Dags för lite ny modern upplysning!

Förstora Claes Blom, chefredaktör

Den andra kategorin – som jag själv tillhör – är de som välkomnar den klara, höga luften, naturens vackra färgskiftningar och det sköna i att vända blickarna inåt. Vilket gäller både fysiskt, i hemmet – och mentalt, efter sommarens utomhus- och utåtriktade perspektiv. Och framför allt: Det har ju alldeles nyss varit sommar. Det känns som igår när man simmade och solade.
Men oavsett vilken hösttyp man är, så riktar de allra flesta sitt fokus mot hemmet på hösten, av naturliga skäl.  

Här finns dock en märklig skillnad i logiken mellan hur vi tänker när det gäller inredning, och hur vi gör med utomhusmiljön i våra städer – här i ett av världens i särklass mörkaste länder, i alla fall under vinterhalvåret.
Vi i Sverige är urusla på att skapa inbjudande och varm ”rumslighet” med hjälp av fasadbelysning. I stället för att lysa upp alla vackra husfasader, torg och parker, tinnar och torn låter vi det vara mörkt och nersläckt. Lika bra att göra illa värre, verkar den lite självplågande (lutherska?) attityden vara. Så är det i alla fall i Stockholm, och vad jag har sett även i Göteborg och Malmö. Kanske finns det några andra svenska städer som är bättre på upplysning? Skriv gärna och berätta.
I andra städer, som inte alls har samma kolmörka och långa vinter, är man bättre på att lyfta fram sina fasader, och skapa vackra ljusrum i staden. Fast det kanske är vårt karga nordiska kynne som styr – att man liksom inte ska göra sig till, och göra det för inbjudande?

Samma typ av tänkande i den offentliga miljön syns även när det gäller arkitektur. I takt med att turismen och konferens- och eventindustrin blir allt viktigare i en global mångmiljardbusiness, så slåss världens städer om att vara varumärken som skapar igenkänning och intresse. Som exempel: Visa en bild på Eiffeltornet för vilken sjuåring som helst i världen och han säger Paris. Visa operahuset i Sydney för en tioåring i Yttre Mongoliet, och hon säger Australien.
I Sveriges huvudstad kom någon på idén att bygga världens största glob – en megagigantisk golfboll vars like inte finns någonstans på jorden. Men vad hände? Jo, den placerades i en perifer del av stan, där inga turister någonsin passerar. Och för säkerhets skull byggdes en mur av fula kontorshus kring Globen som därmed nästan bara är synlig från luften.
Så skulle vi ju aldrig göra i våra bostäder – gömma undan det allra mest speciella och originella i hemmet.  Eller?

Claes Blom, chefredaktör