Jag besökte en gång en fantastisk trädgård, med mängder av växter som var så koordinerade att det nästan gjorde ont. Men kvinnan som skapat trädgården kunde knappt namnen på hälften. Hon tyckte det var oväsentligt, trädgården var hennes egen och ingen skoluppsats som skulle redovisas.

Förstora

Det finns inget bättre än männi­skor som lever i sin trädgård och som vällustigt vältrar sig i den. Ett lysande exempel är min vän och kollega Lasse Bengtsson, han på TV 4, som jag bjöd hem på middag en försommarkväll. Han tackade nej med motiveringen: ”Det går inte, mina pioner har precis slagit ut och det är så ohämmat vackert så jag kan inte åka härifrån.” Aldrig någonsin har jag fått en bättre förklaring,

För visst är det så att när rosorna precis nått sina höjdpunkter, eller när aklejorna bildar ängar med vallmo och prästkrage – då är det svårt att släppa taget. Oavsett hur man uttalar namnen.