Som design- och varumärkesutvecklare vet David Carlson hur viktigt det är att lära känna produkten, om han så jobbar med bilar eller vodka. Lika grundligt gick han tillväga när han började med rosor.
– Jag plöjde en av Lars-Åke Gustavssons böcker om rosodling och antecknade allt om de olika sorterna, vad de kräver för jordmån, deras sjukdomar och näringsbehov.
Den första rosen, ’Iceberg’, planterades vid det dåvarande fritidshuset, ett litet rött torp på Linderödsåsen mitt i Skåne. Men när familjen köpte en gammal sekelskiftesvilla på Falsterbonäset, övergick intresset i ren och skär passion. På bara tolv år har den 1 200 kvadratmeter stora och tidigare relativt växtfattiga tomten förvandlats till ett rosarium med inriktning på gammaldags rosor.
– Jag fascineras av doften, historiken, mångfalden, de fantasifulla namnen och inte minst rosornas benägenhet att vara lite lynniga, förklarar David och pekar upp mot taket där en ’Félicité-Perpétue’ klär in hela skorstenen, fast den var tänkt att täcka en vägg-spaljé.
– Det var i och för sig ett felköp, skrattar David, jag skulle egentligen ha den betydligt mindre starkväxande ’Felicité Parmentier’. Men det blev ju fint ändå.
Davids tillåtande attityd går igen i hela trädgården. De enorma jasminbestånden till exempel tillåts att växa sig allt större för varje år.
– Jag har dåliga erfarenheter av föryngringsbeskärning, det tar ett decennium innan det blommar ordentligt igen.
Hellre då att man får huka sig mellan buskagen. Till och med rabatterna tillåts vara lite rebelliska, och det vi vanligen kallar ogräs tillåts titta upp lite här och var.
– Min fru och jag tvistar om det där. Men jag tycker att tistlar kan vara nog så vackra och i naturen är det så att saker och ting växer där det trivs. Jag tar tacksamt emot allt som fyller ett hål i rabatterna.
Den välmående rosen ’Lykkefund’, tillsammans med den lika frodiga Rosa helenae ’Hybrida’, flankerar den gamla trädgårdsgrinden som hängt på sina gångjärn sedan villan uppfördes för drygt hundra år sedan. På den tiden bestod tomterna i Falsterbo – redan då en populär badort för välsituerade stadsbor – mest av sand som drev omkring i de hårda vindarna. För att råda bot på problemet planterades den park som nu omgärdar familjens tomt.
– De höga ekarna och bokträden utgör en vacker fond, säger David, vars trädgårdsgärning tycks utspela sig i gränslandet mellan natur och kultur.
– Det behöver inte blomma för att jag ska njuta av trädgården. Alla årstider har sin tjusning. För mig är arbetet som meditation. Det är en ynnest att ha tillgång till hus och trädgård.
Dock med vissa restriktioner. I alla fall för familjens minsta grabbar, Otto 8 år, och Svante, 5.
– Under försommaren införs fotbollsförbud. Och det gäller fram till sista söndagen i juni när det årliga arrangemanget Rosor på Falsterbonäset går av stapeln.
Rosor föredrar egentligen en näringsrik lerjord framför sandjord. Men David har medvetet valt sorter som klarar sig under enklare förhållanden. Dessutom månar han om att ge nyplanterade rosor en bra start med kompost, kogödsel och benmjöl. Skulle någon av skyddslingarna drabbas av rost eller svamp, rycker David ut med Biobalans och Binab. Fast det händer lika ofta att han låter sjukdomen få ha sin gång.
– Jag har inga större problem med svartfläcksjuka till exempel. Det finns en skönhet även i förfallet. Återigen det tillåtande.
– Det kan verka nonchalant, men åtskilliga odlare har upplevt att man faktiskt kan pyssla ihjäl sina hjärtevänner. Ge dem i stället lite lagom motstånd och rötterna tvingas söka sig allt djupare på egen hand.
Davids rosor gynnas förstås av att de växer i Falsterbo som har högst årsmedeltemperatur i landet. Zon 1 är närmast att betrakta som ett understatement.
Att skilja på rosorna, lyfta fram den ena framför den andra, är inget som ligger för David. Klart är dock att Austinrosen ’Jayne Austin’, uppkallad efter förädlarens svärdotter, utgör den absoluta doftfavoriten. Och – det måste också sägas – det finns inte ett ogräs i världen som kan mäta sig med ’Jayne Austins’ myrrakryddiga sötma.