Kan man bo i en festvåning? Absolut, Kristina gör det sedan drygt 25 år. 1920-talslägenheten vid Kungsholmstorg i Stockholm har helt säkert upplevt fler jättepartyn under hennes tid än under samtliga tidigare år sedan huset byggdes. Hon var för övrigt ofta här och hälsade på som barn, eftersom hennes pappa växt upp i våningen.
När Kristina flyttade in i början på 80-talet var hon ung jurist. Hon kom från en tvåa i Vasastan och skulle nu möblera en fyra på 140 kvadrat. Därför behöll hon tacksamt en del saker från farföräldrarna, som bokhylleväggen fylld med gamla läderband och några antika byråer och stolar. Hennes studentmöbler gjorde sig inte riktigt i paradvåningen med blyinfattade fönster och kungsbalkong.
Först kom retrosofforna, och strax därefter 50-talsbaren. De som följt Kristinas inredningshistoria vet att det började hända saker i början på 90-talet. Ett ganska rudimentärt möblemang växte år efter år till en personlig blandning av retro, ny design och kul konst – allt från syrrans målningar och bilder nedladdade från nätet, till kända namn.
– Man kan nog säga att mitt hem är skapat för gäster, och alltsomoftast är det någon som bor i min jungfrukammare.
– Baren i stål och bambu köpte jag på Jacksons. Det var ett totalt impulsköp, egentligen tyckte jag att det var töntigt med bar, men jag gillar ju fest. Från början var den en ”bibliobar” eftersom den stod i biblioteket/matsalen, men sedan flyttades den till hallen. Baren har sedan varit på väg upp på vinden många gånger, men blivit kvar. Det är ganska trevligt att kunna servera gästerna en drink när de har hängt av sig i entrén.
I slutet av 90-talet skulle det bytas stammar i huset. Då skedde den första stora investeringen. Badrummet, som från början var extremt litet, slogs ihop med en större klädkammare och fick ingång både från entrén och sovrummet.
– Det nya badrummet skulle ha swimmingpoolkänsla och mosaik i azurblått, i stil med David Hockneys poolbilder. Jag letade igenom femton kakelaffärer i Stockholm utan att hitta just det, men olika medelhavsgröna nyanser fick duga. Från början var både toalettstolen och handfatet i rostfritt. Fast vartenda droppmärke syntes, så senare bytte jag ut handfatet mot vitt porslin.
Vid stambytet byggdes även det förhållandevis lilla köket om. Kristina lät en snickare bygga öppna hyllor i ask med sidor av plexiglas och lysdioder, och nya bänkskivor i ask. Rostfria vitvaror. Kaklet fick bli enkelt vitt med svart fog. Men flera av kökets originalskåp är bevarade, liksom skåpen i serveringsgången.
Det mesta i lägenheten är secondhand, även om några stora investeringar har gjorts: Marcel Wanders hänglampa Skygarden över matsalsbordet, den största modellen. Liksom de nya, platsbyggda gröna bokhyllorna i tv- och arbetsrummet, inspirerade av bokhyllorna i Slottets Bernadottebibliotek.
I varje rum, inklusive badrum, finns minst en väggklocka. Klockor är alltid snyggt, men i Kristinas fall har det också med gästfrihet att göra: Man ska veta vad klockan är utan att behöva titta på handleden, för då kan gästerna tro att man vill att de ska gå hem. På ena vardagsrumsväggen sitter till exempel Charles Eames klocka, och på den andra en skolklocka från loppis.
– Det är viktigt att omge sig med saker man tycker om och att det är hemtrevligt, men det behöver aldrig bli riktig färdigt – då skulle det nog bli väldigt tråkigt.