Johannes Andersens breda fåtölj och soffa Capri från Trensum, sent 1950-tal, här klädd i nytt rött tyg. Mosaikbord från loppis i New York, karmstolen ritades av Le Corbusier 1928, semiantik persisk matta från farfar, lampor och kuddar från Svenskt tenn, golvlampa Arco av Achille Castiglione, Flos, och mängder av tavlor av bekanta som Mats Gustafson och Carouschka Streijffert. I matsalen syns Marcel Wanders hänglampa Skygarden.

Kan man bo i en festvåning? Absolut, Kristina gör det sedan drygt 25 år. 1920-talslägenheten vid Kungsholmstorg i Stockholm har helt säkert upplevt fler jätte­partyn under hennes tid än under samtliga tidigare år sedan huset byggdes. Hon var för övrigt ofta här och hälsade på som barn, eftersom hennes pappa växt upp i våningen.
När Kristina flyttade in i början på 80-talet var hon ung jurist. Hon kom från en tvåa i Vasastan och skulle nu möblera en fyra på 140 kvadrat. Därför behöll hon tacksamt en del saker från farföräldrarna, som bokhylleväggen fylld med gamla läderband och några antika byråer och stolar. Hennes studentmöbler gjorde sig inte riktigt i paradvåningen med blyinfattade fönster och kungsbalkong.

”Först köpte jag sex röda fyrbenta Myran secondhand, jättebilligt, senare kompletterade jag med svarta.” Matbordet är ett konferens­bord från 40-talet och godisfatet ovanpå av Ann Wåhlström. Gardiner i dovgrön bomullssammet, från Sidencarlson. Lampa Skygarden, av Marcel Wanders för Flos, med diametern 90 cm!

Först kom retrosofforna, och strax därefter 50-talsbaren. De som följt Kristinas inredningshistoria vet att det började hända saker i början på 90-talet. Ett ganska rudimentärt möblemang växte år efter år till en personlig blandning av retro, ny design och kul konst – allt från syrrans målningar och bilder nedladdade från nätet, till kända namn.

–  Man kan nog säga att mitt hem är skapat för gäster, och alltsomoftast är det någon som bor i min jungfrukammare.

”I rum som man inte bor i kan man kosta på sig ett djärvt mönster utan att bli knäpp i huvudet.” Tanken är brittisk herrklubb. Tapeten i svart och benvitt är Magnus från Sandberg, och tyget i drape-rierna från Duro med omtag från Bohem. 50-talsbaren är köpt secondhand, Jacksons. Tavlan Urdjuret är Kristinas första dyra konstköp, av Ulrica Hydman-Vallien. Lampan är Poul Henningsens Kotten.

–  Baren i stål och bambu köpte jag på Jacksons. Det var ett totalt impulsköp, egentligen tyckte jag att det var töntigt med bar, men jag gillar ju fest. Från början var den en ”bibliobar” eftersom den stod i biblioteket/matsalen, men sedan flyttades den till hallen. Baren har sedan varit på väg upp på vinden många gånger, men blivit kvar. Det är ganska trevligt att kunna servera gästerna en drink när de har hängt av sig i entrén.

Swimmingpoolskänsla à la David Hockney. Det tidigare minimala badrummet slogs ihop med en klädkammare vid stambytet och fick ingång både från hall och sovrum. Mosaik i medelhavsnyanser och ljusgrått, infällda speglar och toalettstol i rostfritt, papperskorg från Vipp.

I slutet av 90-talet skulle det bytas stammar i huset. Då skedde den första stora investeringen. Badrummet, som från början var extremt litet, slogs ihop med en större klädkammare och fick ingång både från entrén och sovrummet.
–  Det nya badrummet skulle ha swimmingpoolkänsla och mosaik i azurblått, i stil med David Hockneys poolbilder. Jag letade igenom femton kakelaffärer i Stockholm utan att hitta just det, men olika medel­havsgröna nyanser fick duga. Från början var både toalettstolen och handfatet i rostfritt. Fast vartenda droppmärke syntes, så senare bytte jag ut handfatet mot vitt porslin.

Vardagsrummet mot Kungsholmstorg. Orange markiser inspirerade av prins Eugens Waldemarsudde, röd Trensum­soffa från Mats Wigerdal, golvlampa av Arne Jacobsen, antik byrå från farfar och ovanför George Nelsons Ball clock samt tavlor målade av en nunna på Mykonos.

Vid stambytet byggdes även det förhållandevis lilla köket om. Kristina lät en snickare bygga öppna hyllor i ask med sidor av plexiglas och lysdioder, och nya bänkskivor i ask. Rostfria vitvaror. Kaklet fick bli enkelt vitt med svart fog. Men flera av kökets originalskåp är bevarade, liksom skåpen i serveringsgången.

Det mesta i lägenheten är secondhand, även om några stora investeringar har gjorts: Marcel Wanders hänglampa Skygarden över matsalsbordet, den största modellen. Liksom de nya, platsbyggda gröna bokhyllorna i tv- och arbetsrummet, inspirerade av bokhyllorna i Slottets Bernadottebibliotek.
I varje rum, inklusive badrum, finns minst en väggklocka. Klockor är alltid snyggt, men i Kristinas fall har det också med gästfrihet att göra: Man ska veta vad klockan är utan att behöva titta på handleden, för då kan gästerna tro att man vill att de ska gå hem. På ena vardagsrumsväggen sitter till exempel Charles Eames klocka, och på den andra en skolklocka från loppis.

– Det är viktigt att omge sig med saker man tycker om och att det är hemtrevligt, men det behöver aldrig bli riktig färdigt – då skulle det nog bli väldigt tråkigt.

Sovrummet är inspirerat av Sofia Coppolas film Marie Antoinette med engelska blomstertapeten Roses & Hummingbird, GP & J Baker. Sammetsöverkast och spetslakan från H & M, antika möbler från farfar och Bisleyhurtsar som nattduksbord. Taklampa 30–40-tal, spegel loppis. Dessutom har rummet öppna garderober med vita trådjalusier.