Den lilla tvåan i Stockholm rymmer många små bitar av världens hörn. Här samsas de engelska chesterfieldsofforna med fårskinnen från Gotland, kuddarna från Afroart och en mängd nordafrikanska föremål, inhandlade på plats av bostadsinnehavarna Amelia och Andreas Lönngren-Widell, 24 och 31 år.
Hyresrätten på 48 kvadratmeter ligger på en av Södermalms livliga gator, i ett vackert hus från 1891. Det är ursprungligen en 1,5:a, men paret har inrett matrummet som sitt sovrum, där de också har ”gömt” undan tv:n i stället för att ha den i vardagsrummet. De sju kvadratmetrarna är numera deras absoluta favoritplats i lägenheten.
Bredvid kakelugnen har Amelia och Andreas skapat ett collage av klenoder och souvenirer. Hornet är ett loppisfynd från Vadstena. ”Jag älskar dig” står det på olika språk på den inramade affischen, som Amelias farmor, tidningsmakerskan Gunny Widell, lät formgivare Owe Gustafson göra. Det lilla bordet från Myrorna är laddat med fotoböcker, tidningar och vinlådor.
I övrigt framhåller de takhöjden som bostadens överlägsna fördel. Andreas och Amelia Lönngren-Widell arbetar båda som fotografer och Amelia är dessutom stylist. De jobbar alltid tillsammans ”som ett team”, och med 3,40 upp till tak kan de rigga upp en ministudio i vardagsrummet när så behövs.
De många marockanska inredningsdetaljerna förklaras med att Amelia i flera år drev inredningsbutiken Maroc tillsammans med sin far Bengt. Det blev många inköpsresor dit, och senare har hon även fått med sig Andreas dit på jobbresor. Men hon poängterar att de har ett personligt förhållande till allting i hemmet; det handlar inte om turistshopparens klassiska misstag – att tappa huvudet av köplusta på utlandssemesterns basarer, och helt glömma bort vad som funkar hemma.
– Det är så fina saker. Jag älskar dem, men jag vill ha det ganska sobert, så att det inte ser ut som om man bor bland en massa souvenirer. När jag stod i butiken verkade många kunder tro att det såg ut som Tusen och en natt hemma hos mig. Och det stämmer ju inte riktigt, säger Amelia.
Amelias skosamling står uppradad i en Billyhylla från Ikea. Nya knoppar från Indiska och Anthropologie sätter lite knorr på den enkla Ikeabyrån därunder. Den mörka väggfärgen bakom hyllan är griffelfärg. Innan hyllan sattes dit användes väggen som anslagstavla.
Etnochic, skulle man kanske kunna kalla stilen. Eller som Andreas och Amelia väljer att beskriva det: ”Rockbohemiskt.” Det är ingen uttänkt stil, utan en personlig mix av enskilda föremål som de förälskat sig i. Allt mot en lugn bakgrund där det mesta är vitmålat, för att de enskilda tingen ska få komma till tals utan att helheten blir rörig. Undantaget från det vita är köks- och sovrumsgolven. Här behövdes en akut uppfräschning av de gamla linoleummattorna, som var så slitna och gulnade att det ursprungliga utseendet knappt gick att urskilja. En hink med klarröd golvfärg klarade av den biten.
På sovrumsdörren hänger en klänning i design av Diane von Fürstenberg – ett av Amelias favoritplagg.
Att utgå från det som finns och göra det bästa av det, är också en del av inredningsfilosofin. För detta har de en stor inspirationskälla på Gotland, där Amelias stora familj har flera sommarställen.
– Vi håller bland annat på att inreda en gammal lada till bostad där. Det är verkligen bohemiskt och det är en bra inspiration; man får ta det som finns och göra det fint.
Lyckligtvis gillar de ungefär samma grejer, som de hittar ”lite överallt”:
– Från att vi hittar saker på gatan till att vi har hämtat hem dem från resor. Däremot tycker vi nog inte så mycket om nya saker … Jag vet inte varför det är så, men innan vi hittade chesterfieldsofforna försökte vi köpa en ny soffa, men det blev aldrig ’vi’.
Kökets linoleumgolv fick genomgå samma färgbehandling som sovrummets. Den knallröda färgen kontrasterar fint mot de ljusmålade köksluckorna. Stolen är ett fynd från Myrorna.
I det gamla skåpet samsas en salig blandning av glas från Iittala, och koppar och skålar från Ikea, Mateus, Indiska, Myrorna och från Marrakech.
Fotografen Andreas och fotografen och stylisten Amelia lever och jobbar i parkombination. Tillsammans har de rest mycket till Marocko och Sydamerika vilket satt sin prägel på inredningen.