Köket är sammansatt av många olika delar. Spisen är italiensk och stommarna till köksbänk och diskho är gjutna i betong. Diskmaskinsluckan är klädd med likadan råspont som luckan under diskbänken. Över köksbordet har Pernille hängt en stång för pannor och grytor.

Som på så många andra småorter finns det i Ormslev utanför danska Århus en nedlagd tågstation. Här, i den gamla stationsbyggnaden på 180 kvm bor Pernille och Thomas Marqvardsen med sina tre barn, tvillingarna William och Agnete och minstingen Anton. Stationshuset byggdes 1901 och är ritat av Heinrich Wenck, samma arkitekt som bland annat ritade Köpenhamns huvudbangård.

Det stora kombinerade köket och allrummet fungerar lika bra för matlagning som för läxläsning. Bordet kommer från en nedlagd fabrik, pallarna från barnens skola och skåpet är köpt secondhand.

– Vi bodde tidigare i ett nybyggt parhus som började bli för trångt. Stationshuset var stort och vackert, men det hade varit till salu länge och vi blev nyfikna på varför, berättar Pernille

Den gamla väntsalen är i dag ett vardagsrum. Eames gungstol Rar till vänster och till höger Kjaerholms läderstol PK22.

–  Orsaken var förstås att hela huset var i ett akut renoveringsbehov, men Thomas och jag enades om att så länge grunden och väggarna var okej så kunde vi fixa resten. Så vi köpte det.

Ombyggnaden drog igång med viss hjälp av hantverkare och skulle ta ett år.

– Först rensade vi sovrummet och flyttade in våra och barnens sängar där. Sedan tog vi ett rum i taget och gjorde varje rum helt färdigt innan vi började med nästa. Annars visste vi att det aldrig skulle bli gjort.
Innertaken fick bytas ut, och även vissa golv som angripits av tjuvbaggar.

I matsalen har Pernille schablonmålat ett mönster hon själv ritat på det vita trägolvet. Bordet kommer från ett barnhem och stolarna har hon fått till skänks. På väggen barnens teckningar och familjefoton.

– Vi lade nytt undergolv och som övergolv använde vi gamla bräder från en skola. Det nya golvet skilde sig lite från de gamla, men i matsalen dolde jag det genom att måla ett schablonmönster, berättar Pernille.

Flera väggar revs ut för att de skulle få det stora, ljusa kök- och allrum som de länge drömt om. I köket göts stommarna till arbets- och diskbänk i betong, både snyggt och billigt.

Stationshuset har vedkaminer i nästan alla rum.

– När vi rev tapeterna i köket kom betongväggen fram bakom vedkaminen. Det var riktigt dekorativt så vi lät det vara så, väggen fick ett lager lack bara så att den inte skulle vittra.

Som i alla dåligt underhållna hus dök det upp överraskningar under arbetets gång och renoveringen tog mycket längre tid än de räknat med. Men i dag är stationshuset ett ljust och personligt hem, med bevarade originaldetaljer som biljettlucka, kassaskåp och väntsalsbänk.

I Pernilles och Thomas arbetsrum står två gamla katedrar från barnens skola. De övriga möblerna är köpta secondhand i trakten.

– För oss har det varit viktigt att låta huset bestämma vad vi kan göra och inte. Dessutom är det kulturskyddat så det finns regler, vi skulle aldrig få sätta in exempelvis takfönster.

– Som jag ser det har vi bara huset till låns. Det har stått här i hundra år innan vi kom och det lär stå kvar långt efter oss. Det är vår plikt att lämna det vidare i gott skick.

Konkret innebär det att Pernille har framhävt husets ursprung med gamla, väl använda saker – samtidigt som hon med nya och en hel del egna lösningar markerar att vi befinner oss på 2000-talet. Till vardags driver hon tillsammans med sin syster en barnklädesbutik, Marmelade i Århus. Den har hon inrett utifrån samma filosofi som stationshuset – lågbudget, funktion och fantasi.

I ett hörn av vardagsrummet finns den gamla biljettluckan. Stolen Bernt är en gåve från Thomas till Pernille, kudden på golvet är hunden Conrads och i väggskåpet, ursprungligen från Århus rådhus, förvaras cd-skivor.

– Saker som man blir glad av ska man ha framme. Det jag gillar mest i vårt hus är bildväggen där vi samlat familjefoton och barnens konst. Annars fäster jag mig inte vid saker, saker präglas av rummet de finns i, när behoven förändras försvinner en del och annat kommer till.

– När vi flyttade in sålde vi exempelvis en snygg soffa och ett bord av Piet Hein, de passade helt enkelt inte in här, design eller inte. Både köket och badrummet är lågbudet, vi lägger hellre pengar på andra saker. Jag försöker ge varje rum vad det behöver utan att det kostar så mycket.