I det platsbyggda köket i oljad amerikansk valnöt strömmar dagsljuset in från takfönstret. Fläkt och spishäll är från Miele. Bänkskiva av corian. På golvet ligger skifferplattor. Längst bort skymtar vardagsrumsdelen.

Omställningen var stor när familjen, som består av två vuxna och tre tonårsdöttrar, flyttade från sekelskifte till 60-tal. Det nya huset var dessutom i ganska dåligt skick, kändes mörkt och lite instängt och hade en murrig fasad i mexitegel. Men läget var oslagbart i Saltsjöbaden strax söder om Stockholm, och med storslagen utsikt över vattnet och innerskärgården.

Köksbarens framsida är täckt av plåt. Barpallarna kommer från Senab och fläkten från Miele. Förvaringen är helt inbyggd i det platsbyggda köket.

– Vi förstod att det skulle bli bra om man bara gav huset mer ljus och rymd och suddade ut gränsen mellan ute och inne, säger den kvinnliga ägaren till huset. Vad vi också ville göra var att ta vara på utsikten på ett helt annat sätt, så att man skulle kunna njuta av den oavsett i vilket rum man befann sig.

Familjen tog hjälp av arkitektfirman Kastrup Sjunnesson, som man hade samarbetat med tidigare, och nu inleddes en stor ombyggnation. Den tidigare krypvinden togs bort först så att taket på övervåningen blev öppet upp mot nock, och nya takbjälkar sattes in. Köket flyttades för att man ska kunna ha största möjliga utsikt därifrån och samtidigt nära till uteplatsen. 
 

Den vinklade innertrappan har trappsteg av glas som släpper igenom maximalt med dagsljus mellan våningarna. Rakt fram ligger köket och till höger vardagsrummet med den öppna spisen. Korridoren till vänster leder till sovrum, arbetsrum och badrum. Målningen i trappan är gjord av Per Adalbert von Rosen.

– Det känns nästan som att man befinner sig i en kajuta när man håller på med matlagningen. En kul detalj är att vi har ett fönster i taket precis ovanför spishällen.

Precis i husets mitt har en ny innertrappa byggts, en i modernare snitt med trappsteg och räcke i glas. För att dagsljuset ska strila ner på entréplanet har en glasruta lagts in i golvet framför trappan. 
 

Murstocken till den öppna spisen har försetts med plåthyllor, lagom djupa för värmeljus. Här vilar man skönt i Le Corbusiers Chaise lounge LC 4. De långsmala fönstren är en originaldetalj från år 1966, när huset byggdes.

– Men det går inte att se igenom glaset eftersom det är tonat. Om hunden till exempel lägger sig ovanpå rutan ser man bara konturerna av hans kropp.

Planlösningen en trappa upp är öppen, men föräldrarnas sovrum, arbetsrum och badrum ligger lite vid sidan om. På bottenvåningen håller döttrarna till med varsitt rum som har byggts ut så att de är lika stora och har försetts med varsin altandörr ut mot tomten.

I det rymliga badrummet finns ett fristående badkar av gotländsk kalksten, samma material som i tvättfatet. Bänkskivan under är av valnöt. Skiffergolvet fortsätter hela vägen ut på terrassen och upp mot poolen. Pallen heter Butterfly och är designad av Sori Yanagi.

Det är ett souterränghus som vilar mot ett berg, och från övre planet kommer man ut på terrassen och till den mosaikklädda poolen på baksidan, redan var anlagd när familjen flyttade in. Här sitter familjen och äter sommartid, vid ett bord gjutet i betong med plats för tio personer. Husets fasad har putsats vit och smälter perfekt in i den karga miljön.

Från köket kommer man ut direkt på terrassen, med ett matbord gjutet i betong och plats för tio personer. Det står kvar året runt och spolas bara av med vatten till våren. Stolar från Jysk.

– I mitt förra hus hade jag en lummig trädgård med rosor och äppelträd, men nu är det rododendron, barrträd och bergsmark som gäller. Vi har fått anpassa oss till en modernare stil, på gott och ont.

När hon ska beskriva sin inredningsstil kallar hon den efter viss tvekan för internationell och lite stram. Men familjen har inte gjort avkall på bekvämligheten. Det ska vara ett boende att trivas med och som ska fungera för två generationer.

– Framförallt har det blivit ett mycket ljusare hus. Vi har ju slagit upp nya fönster och altandörrar i nästan alla rum. Det finns nästan inte någon plats att hänga tavlorna på längre.