Ett öppet trapphus till de många våningsplanen är nav och kommunikationscentrum i den gula tegelvillan från tidigt 1960-tal. Belägen på en lite dold tomt i Bromma i västra Stockholm, har arkitekten med fem halvplan skickligt anpassat huset till den sluttande tomten. Men den arkitektoniska förkärleken för nivåskillnader låg också i tiden och bjuder på rumsliga utblickar och variation i gestaltningen.
Anna Zethraeus och Melker Forssén flyttade in i villan för tre år sedan. Med fanns barnen Vilda, Rufus och en nyfödd Levis. Från begynnande trångboddhet i radhuset på 80 kvadratmeter fick de här dubbla boytan och egna rum till alla barn.
– Många hus häromkring ser fina ut på utsidan, men är mindre praktiska och har därför byggts om. 1920- och 30-talens små hembiträdeskök passar ju inte våra liv, och entréerna är minimala blåshål utan plats för dagens alla pjäxor, barnvagnar och prylar, säger Anna.
Vid sidan av de genomtänkta och praktiska rumslösningarna är omsorgen om material något de uppskattar. Riktig parkett i vardagsrummet som de låtit slipa och olja, gröngrå Kinnekulle-marmor i entrén som visserligen blir iskall på vintern, men inte desto mindre är praktisk och vacker. Och så alla gabondörrar som Melker och Anna också lät slipa och lacka innan de flyttade in.
Det handlar om en välhållen och lagom patinerad modernism. Men möbleringen visade sig vara svårare än de först trodde.
– Vi hade med oss mycket 50-talsmöbler som passade perfekt i vårt tidigare radhus, säger Melker. Men här, i ett hus från 50-talet, visserligen byggt 1961, blev det en överdos, som ett museum.
– Och med all teak var det som att komma på besök hos farmor, kommenterar Anna.
Så Superellipsbordet och Sjuanstolarna åkte ut och ersattes av ett fyrkantigt modernare bord och en grupp trivsamt slitna Thonetstolar, eller snarare gamla kopior av den tyska böjträklassikern, som man köpte billigt av en vän. Med kombinationen mer modernt och några böljande gamlingar hittade de så småningom rätt i stil och känsla.
Både Melker och Anna arbetar inom media, han är creative director på kommunikationsbyrån Spoon och hon är chefredaktör på Mama och Family living. Fast ingen av dem har inredning eller design som arbete, går intresset inte att ta miste på.
I inredningen finns en grafisk tydlighet med svarta inslag mot väggarnas kritvita grund. Designklassiker och Ikea sällskapar med museiaffischer och fotokonst från böcker som ramats in – och så Melkers egen skaparlust. Som på rullgardinen i sovrummet som försetts med en dialog ur filmen Annie Hall.
– Det är en scen ur vår gemensamma favoritfilm, berättar han. Woody Allen och Dianne Keaton står på en parkeringsplats efter att de just mötts och i sin vilja att visa intresse för varandra men inte vara påflugna, trasslar de till det väldigt. Mycket kul.
Därför kan de ta det lugnt med förbättringar. Ett nytt kök? Ja, möjligen så småningom. En ny uteplats? Javisst, när de hunnit bo in sig lite mer och vet vad de behöver. Ett växthus? Gärna, men om tio år kanske.
De stora ytorna gör också att alla lösningar inte behöver vara så smarta som i det tidigare huset där varje kvadratmeter var intecknad. Det ger en vilsamhet åt boendet i dag. Och allt får ta sin tid. Någon brådska finns inte.
Vardagsrummets soffgrupp med dagbädd från 1950-talet – ”bra när någon vill bli masserad” – två småbord från B & B Italia och soffa, Ikea. Golvlampan är ett av Melkers hemmabyggen och affischen med alfabetet förbättrar han sakta med färg. Till höger Yngve Ekströms stol Arka. Mattan är köpt i avpassad storlek genom The home company i Karlskrona. I fönstret en samling vit keramik och på murstocken afrikanska träfigurer som Anna köpt på olika resor.
Tapeten i köket, Minaret från Cole & son, pryder en av husets få icke-vita väggar. Myranstolar kring bord från Gamla lampor. Väggfäst Tolomeo-lampa ger riktat ljus. Kryddställ från Normann Copenhagen
I övervåningens hall har John & Yoko – ett Andy Warhol-fotografi som Melker och Anna beställt som datautskrift på väv genom Big image – plats på Ikeabyrån.
I vardagsrummets matrumsdel möter stolarnas mjukt svängda böjträformer – modellen är från 1900 och var en av Le Corbusiers favoriter – ett minimalistiskt bord av Angiolo Giuseppe Fronzoni 1964, från Cappellini. Vägglampan ä Paolo Rizzattos känsligt balanserade från 1973. På rullbordet, köpt genom Gerdmans inredningar, står en gren som Melker sprayat gröna toppar på och fäst på ett gammalt krukfat. På väggen, inramade affischer och bilder ur tidningar
Damskrivbordet/sminkbordet i sovrummet köptes samma dag som Levis skulle födas – för att få tiden att gå, i väntans sista stund. Tillverkat på 1930-talet i nyrokoko. Stol från Gamla lampor, oval spegel från Wigerdals värld och rullgardin som Melker försett med dialog ur Woody Allens film Annie Hall
Levis, i dag 3 år, sprang in på det nymålade köksgolvet och lämnade många små spår efter sig. Ett sparades.