Lantligt rustikt och ultramodernt på samma gång. ­Kökets olivtonade inredning är specialbyggd för huset och harmonierar fint med det råa ­betonggolvet. ­Kaffemaskin, ugn och ­micro är ­integrerat i skåpen, och spishällen ­elegant ­nedfälld i bänkskivan av ­rostfritt stål.

Stilrent och rustikt med betonggolv och grovhugget matbord.

För några var det här en förfallen bondgård, ett dödsbo, bestående av boningshus och ladugård. Stället hade stått obebott i fyra fem år eftersom barnen inte kunde förmå sig  att sälja. Men till slut gjorde de det, till Coby och Roelof Boermas lycka. Det var här de skulle bo med sina tre tonårsdöttrar, två hundar, två katter och ett gäng höns.
Givetvis efter en extrem remake.
Ett år efter köpet 2007 hade gården genomgått en så total förvandling att endast några få spår – som de nygjorda kopiorna av de gamla ladugårdsfönstren, och förstås de frigående hönsen – minner om svunna tider. Ingen i byn vet säkert, men gården tros ha anor från cirka år 1800.

»Man måste leva i bostaden, liksom ’ta den på sig’, innan man skaffar möbler och komplett inredning«

Bar­stolarna kommer från Ikea. Betonggolv och rostfritt ger industriell look.

I dag är det ett hem ”anno” 2010. Supermodernt, funktionellt, lättstädat. Inga mattor. Med en högst personlig – och genomtänkt – mix av återvunnet virke, stubbar från skogen och senaste design.
Men så är också Coby och Roelof Boerma i branschen. Deras yrke är att renovera och inreda bostäder åt privatpersoner och lokaler åt företag. När de första gången klev in på gården hade de så många till synes hopplösa fall bakom sig att de inte lät sig avskräckas. Tvärtom, här fanns det potential, möjligheterna var oändliga.
– Men jag erkänner att min första tanke snarare var: Vilken röra! säger Coby.

Som ett skulpturalt statement tronar den öppna spisen som paret låtit mura upp. På ömse sidor finns bänkar i återvunnet trä. ­Trästubben är ett skogsfynd som ­Roelof låtit ­behandla och sedan satt hjul på. Voilà, ett ­originellt och dekorativt soffbord!

Det ursprungliga boningshuset skulle bli döttrarnas eget, det bestämde de tidigt. Och ladugården skulle rivas ur och byggas om från grund till taknock. Bottenvåningen skulle vara ett enda stort sällskapsrum med integrerat kök – och på ett övre halvplan skulle föräldrarnas sovrum och bad ligga. Visionerna var deras egna, men lösningarna fick de hjälp med av arkiteken Janton Stork. Ett år tog arbetena. Resultatet blev 190 kvm boyta.

»Om varje sak får ha lite lugn omkring sig, känner jag mig också lugn. Så den stilen håller jag konsekvent.«

Arrangemang med karaktär. Coby ­tyckte det var svårt att hitta en lampa som matchade det rejäla matbordet, från holländska Zwaartafelen. I stället blev det fyra helt olika ­lampor – en personlig och kul lösning. Ett annat fint blickfång är samlingen av ljusstakar och ­silverfärgade föremål på ­bordet.

»Just nu har vi väldigt mycket vitt och natur. Men jag kan plötsligt stoppa in rosa eller lila.«

 

På ovanvåningen ryms arbetsrum, ­sovrum och – blott fyra trappsteg ned – ett rymligt bad- och duschrum, ogenerat planerat utan vägg emellan. Den öppna planlösningen och taket som är öppet till nock ger ett härligt ­spatiöst ­intryck.

»Just nu har vi väldigt mycket vitt och natur. Men jag kan plötsligt stoppa in rosa eller lila.«

Här gäller ­social samvaro även i badrummet! Bakom de dubbla handfaten finns en rymlig dusch – med plats för två såklart – med ­mörkbrunt kakel och ­glasfront. Enkelt, snyggt och ­funktionellt.

Trots att Coby och Roelof var rutinerade renoverare – eller just därför – väntade de in i det längsta med materialvalen. Det grå betonggolvet fick bli utgångspunkten för resten. Först när golvet var gjutet bestämde de hur köket skulle se ut. Och när den långa väggfasta bänken i gammalt åldrat naturvirke var på plats, föddes idén om att göra soffbord av två jättestubbar från skogen. Och så vidare.
Coby förklarar hur de tänkte:
– Man måste leva i bostaden ett tag, liksom ”ta den på sig”, innan man skaffar möbler och komplett inredning. Det måste få vara en process. Bättre att låta bostaden tala om för dig hur den ska se ut, än att du talar om det för den.
Och förutsättningen för att bostaden ska kunna ”tala” är att den har en neutral bas. De stora, väsentliga sakerna – golv, väggar, murstock, kök – bör vara så neutrala att de tål inhopp av nya färger och idéer.

På ovanvåningen har familjen ett ­gemensamt arbetsrum. Bordet har ­Roelof tillverkat själv av olikfärgade träbitar – lite i landsmannen Piet Hein Eeks anda.

– Just nu har vi väldigt mycket vitt och natur. Men jag kan plötsligt få för mig att stoppa in rosa eller lila, och det går bra eftersom basen inbjuder till det. Jag kan förnya inredningen med några få enkla grepp, som nya tyger, kuddar och plädar.
– En annan av mina regler är att inte överlasta. Om varje sak får ha lite lugn omkring sig, känner jag mig också lugn. Så den stilen håller jag konsekvent.

Det Coby är allra mest nöjd med i hemmet ligger en trappa upp: sov- och badrumsavdelning plus arbetsplats. Där har hon sin retreat. Men hon är lite missnöjd också. Trädgården består i dag enbart av gräs och sten. Där vill hon ha blommor, och så kommer det att bli.

Gården tros ha anor från runt år 1800 men har förvandlats till en supermodern bostad