Förstora
Björk och äppelblom ger skugga till fiskarens gamla sommarhus på Smådalarö.
Det här gamla röda skärgårdshuset är ett stycke svensk badgästhistoria. En berättelse om hur de bofasta, fiskarna och hantverkarna, fordom makade på sig för att ge plats åt storstadsfolket som varje sommar invaderade deras kustpärlor och förvandlade dem till chica badorter.
Vart tog de vägen? Jo, de flyttade ner i källare och ut i småstugor, för att kunna hysa badgästerna i sina vinterbostäder. Inte av snällhet, utan för att pengarna de drog in på hyran kom väl till pass när sommarfolket packat sina bilar och återvänt till stan i början av augusti.
Så har det varit i alla tider, och så var det också på Smådalarö i Stockholms södra skärgård.
Just den här enkla stugan byggde en dalaröfiskare på sin egen ägandes tomt på 1930-talet. Inte som sommarnöje, utan som ersättningsbostad. Hit flyttade han med familjen om somrarna och hyrde ut den bekvämare vinterbostaden till stockholmarna, som här fann svaret på drömmen om livet på landet.
Förstora
Charmigt men dammsamlande – ”kärleksrummet” får fräschör med vårens blomsterprimörer
Röda rummet med den gamla soffan, som inte ville låta sig flyttas. Armstöden är nedfällbara så i början av förra seklet tjänade den också som sovplats. Keliminspirerat sofftyg, sidenkuddar med korsstygnsbroderi och turkisk duk med fransar. Stolar i nyromantisk renässansstil samsas med emmafåtöljer och broderade fotpallar. Mörkröd tapet, jugendmönstrad vävd matta, kitschiga spegelmålningar, fransar på stolskarmar och bordsdukar.
Förstora
Sovrummets lavendelblå gardiner med vita kappor är himmelskt vackra mot det blommande äppelträdet utanför fönstret.
Förstora
Stiliga påfågelsfjädrar i kitschig porslinsurna gör sig fint mot bladtapeten i rött och kungaporträttet till vänster.
Förstora
Urnan med guldkanter och lock har hamnat på golvet som prydnadsföremål. Toalettbordet med marmorskiva minner om forna dagars svulstiga ideal.
Oklart hur stor fiskarfamiljen var men än i dag finns här tolv sovplatser
I början av 50-talet såldes alltihop. Till ett ungt stockholmspar som fortfarande äger fastigheten. Förutom tomt och hus ingick en förvildad kattkoloni och en hel del snusk, så det tog sin modiga tid att renovera huvudbostaden. Men sedan kom turen till sommarstugan. Paret lyfte ut den ena gamla nyrenässansmöbeln efter den andra, men när de kom till soffan – dystert imposant med sin höga utsirade panel – tog det stopp. Soffan var inbyggd i huset och gick inte att få ut. Vad göra?
”Tänk om vi skulle låta huset vara precis som det är?”
Så fick det bli. Och inte nog med det – stugan blev en samlingsplats för andra gamla saker, en del ganska uttjänta, som ingen nändes slänga. Under årens lopp har samlingen byggts på med loppisfynd och gåvor, sådant som kallas kitsch och vintage. Nästan som ett museum.
Fiskargubben skulle bara veta att hans fuskbygge står orört. Och att nya generationer stockholmare – barn och barnbarn – i dag finner den bedagade romantiken helt rätt.