Skavt och patinerat på Österlen

Skavt och patinerat. Christina har behållit känslan från förr. I 20-talshuset på Österlen är närvaron av den första ägaren påtaglig.

När Christina och hennes dåvarande man en stormig och mörk augustikväll år 2000 lämnade husvisningen på Österlen sa han: ”Jaha, det här är i alla fall ett hus vi inte ens behöver fundera över.”

Badrummet på bottenvåningen är nyinrett men går helt i äldre stil. Badkaret köptes på skroten i grannbyn Gyllebo, skrubbades rent och målades utvändigt mörkt grått.

Christina trodde inte sina öron. För henne var huset perfekt. Att ett fönster hade ramlat ut på övervåningen när hon öppnat det, för att kolla om man hörde trafiken från vägen en bit bort, avskräckte inte. Hon kände omedelbart att det här var huset de letat efter, det hon inte längre trodde var möjligt att hitta.

Christina följde sitt hjärta, övertalade sin man och de köpte huset. Fastigheten, som Christina nu äger själv och tidvis bor i med sina två barn, 10 och 16 år gamla, känns i dag nästan som ett tredje barn. En gäst sa en gång att det är ett hus som är sig självt nog, och det är sant. Ibland händer det att även Christina känner sig som en gäst här. Men hon är oerhört tacksam över att få vara den gästen.
I arbetsrummet samsas bilder på familj och barn med gamla fotografier på Katharina, husets första ägare.

Huset i skånska Komstad byggdes 1925 av en viss Katharina, som vuxit upp på familjegården intill. Vid faderns död styckade hon av tomten och lät uppföra ett eget magnifikt hus i nationalromantisk stil på en del av marken. Christina har under årens lopp tagit reda på en del om Katharinas liv, och förundrats över den ensamma 50-åriga kvinnan som fick för sig att bygga det storslagna huset – traktens första med värmeelement på tassar – endast fyra år efter att kvinnor fått rösträtt i Sverige.

Först hade Christina tänkt slipa golven och måla samtliga väggar vita, men kärleken till huset och dess mycket speciella atmosfär satte stopp för all snabbrenovering.

Sakta började hon i stället pilla bort gamla tapeter och hittade nya därunder som andades svunna tider. Hon rev bort mattan i vardagsrummet och hittade en historieskatt. När huset byggdes la man tidningspapper mellan trägolvet och matt-an som isolering, och här fanns mycket av det som hände 1925 bevarat. Christina klarlackade golvet – man kan ligga på knä många timmar och läsa om prinsessan Astrids förlovning med prins Leopold av Belgien, och om fläskpriset på köttbörsen.
I serveringsgången ståtar ett gammalt ­lutande diskställ med avrinning, fyllt med mixade tallrikar, där­ibland Rörstrands Alva.

Fönster, fönsterbågar och glasverandan, som höll på att ramla ihop av murket trä, har renoverats varsamt av en snickare i byn. Han lyckades olja upp en del av det virke som fortfarande var dugligt, och har lagat resten. De fönster som har behövt ersättas har Christina köpt från Lettland och Litauen, där man fortfarande tillverkar glas med ett levande uttryck som liknar äldre fönsterglas. I dag står en gammal järnsäng från ett finskt sanatorium på verandan, att ta igen sig i.

Många av husets ursprungliga möbler har försvunnit med åren, men kvar finns bland annat en stor träsäng som ståtar i ett av sovrummen. Övriga pjäser har Christina fyndat på loppisar runt hela Österlen. Hon gillar känslan av att det hon köper till huset kommer från trakten. Många av favoritsakerna, som pianot, militärlådorna och köpmansdisken som hon fyndade för en hundring, har Christina hittat under andra möbler, gömda eller bortglömda, precis när loppisen nästan är över.
En del möbler har stått kvar sedan husets första ägare bodde här. Nästan allt annat i hemmet är fyndat på loppisar i trakten. På golvet syns rester av tidningar daterade husets byggår, 1925. De användes som isolering mellan brädor och matta, men Christina tyckte att tidningsresterna var så dekorativa att hon klarlackat golvtiljorna.

Den första sommaren dammsög Christina varje loppis och butik efter Rörstrandsporslinet Alva som hon förälskat sig i. På vägen hittade hon en uppsjö liknande mönster som i dag utgör den blandade samlingen. Och som faktiskt blev finare på så vis.

Det enda som Christina egentligen har ändrat på i huset är en gammal klädkammare som gjorts om till badrum. Eftersom det både finns rör och kamin i källaren tror Christina att Katharina på sin tid badade i kar därnere.
Järnsängarna liksom alla andra möbler är loppisköp. Madrasserna är Christinas gamla mor­föräldrars och de är fortfarande de allra skönaste.

1956 dog Katharina och huset såldes till en bonde i byn som köpte det främst för markens skull. Han bodde kvar på sin födelsegård – som man ofta gör på landsbygden – men på eftermiddagarna tog han traktorn ner till huset för att sitta ensam och läsa i de tysta rummen.

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler