Villa Alba omsluter berget på en högt belägen knalle. En modern villa, som lite från ovan sticker ut och vänder sig mot utsikten och havet. Endast stora glasrutor markerar gränsen mellan ute och inne. Upplevelsen inomhus är en speciell närhet till naturen, trots att granntomterna ligger tätt intill.

Från vägen ligger huset i ett klassiskt sportstugeområde – diskret avskärmat från insyn med trä- och tegelfasader som har en raffinerad och sparsmakad fönstersättning.
Husbyggarna tillhör skaran hemvändande svenskar, som efter en internationell karriär kommit fram till att de vill att deras barn ska växa upp i Sverige. Med sig hem i bagaget finns upplevelserna av andra boendekulturer, spännande arkitektur och inredningar som med sina generösa infallsvinklar faller utanför det svenska ramverket. Alltså en djärvare arkitektur både när det gäller skala, form och materialval.

– Vi hade från början inte någon bestämd åsikt, visste bara att vi tyckte om internationell modernism, villorna i Beverly Hills eller Mies van der Rohes Farnworth house och Barcelonapaviljong. Men den var inte något självklart, det kunde också vara en nationalromantisk villa från förra sekelskiftet, lite New England. Jag kunde tänka mig att renovera lika gärna som att bygga nytt, säger
Catarina som under några intensiva år engagerade sig i skapandet av ett nytt hem – som både beställare och projektledare.

Det var ingen snabb process. Men när de bestämde sig för tomten blev fortsättningen en naturlig följd. Bergknallen ställde krav på en särskild anpassning.
– Den var i själva verket en utmaning som ledde oss till modern glashusarkitektur. Vi tittade på alla tänkbara förebilder. I en tidskrift hittade jag Island house, ritad av arkitekttrion
Widjedal Racki Bergerhoff. Här fanns det något som var
i linje med vad vi ville ha.
Arkitekterna kontaktades och både
Håkan Widjedal och Catarina talar entusiastiskt om de viktiga första mötena. Innan arkitekterna tog fram pennan tittade de tillsammans på bilder av olika hus, diskuterade tankar och möjligheter som kunde realiseras.
– För oss blir inspirationsbilderna ett nålsöga, förklarar Håkan som tillsammans med sina kolleger har lärt sig hur viktigt det är att kund och arkitekt har gemensamma referenser. Arkitektkontoret vill komma tillbaka och presentera en genomtänkt och i princip färdig skiss.
I samförståndet mellan Catarina och Håkan blev rollfördelningen också klar. Hon höll i budgeten, arkitekterna ansvarade för den kreativa utformningen. Familjens önskemål var både stor öppenhet och samtidigt privata zoner. En avskild sovrumsavdelning i anslutning till tv-rum, ett litet privat umgängesrum för föräldrar och barn. Och att tomtens skärgårdskaraktär skulle bevaras med sina glesa vackra tallar var prioriterat. Den utdragna formen av byggnaden tar tag i tomten och granithällarna.
Mellan gästavdelning, arbetsrum och bostaden finns en glasgång – ett orangeri – som förbinder de två huskropparna. Med den långsmala planlösningen och placeringen av gästhuset kunde klippan omfamnas. Som extra bonus skapades flera skyddade uteplatser med skiftande utblickar.
– Gästhuset är en lyckad lösning. Dit kan vi skicka de lite större barnen när far- och morföräldrar är på besök. Tillgången underlättar också andra umgängen i vår situation som är småbarnsfamiljens, säger Catarina med emfas.
Gången mellan de två husdelarna har med sitt klarglastak blivit en riktig ”conversation piece”. Himlen är sensationellt närvarande, och med den frostade glasväggen mot gatan agerar alla passerande som i ett indonesiskt skuggspel.
Ett starkt önskemål var att steget mell-an ute och inne skulle vara lågmält med genomgående travertingolv som i Barcelonapaviljongen. Men det höll på att stupa på kostnaden.
För den budgetansvariga Catarina var golvet ett måste, något som hon alltid hade önskat sig och något som satte igång hennes jaktinstinkter. Efter mycket letande hittade hon silvergrå travertinplattor från Turkiet som inte sprängde den ekonomiska ramen. Enhetliga val av golvmaterial i båda våningsplanen bidrar till upplevelsen av husets rymd, samtidigt som intimitet skapas med de olika takhöjderna: 230 cm i gästavdelningen, 240 cm i sovrum och tv-rum på övervåningen, och 280 cm i kök/vardagsrum.
Alla snickerier är specialbeställda och träfasaden är byggd av Martinssons massivträelement. Kökets förvaring försvinner bakom diskreta wengedörrar och lådor. Mycket förvaring ingick i önskelistan och diskret har den blivit en del av arkitekturen. Budget var byggets ledord – men också att inte pruta på kvalitet.
– Det är otroligt viktigt att arkitekten är med i byggprocessen, påpekar projektledaren som lärde sig så mycket att hon på kuppen bytte yrkesinriktning.
Från att ha arbetat som ekonom ägnar hon sig nu åt inredningar, renoveringar och projektledning.
Nu efter inflyttningen engagerar sig Catarina och hennes trädgårdskunniga mamma i utformningen av trädgården, vårdar skärgårdsnaturen, smyger in passande planteringar i skrevorna och odlar grönsaker bredvid grillplatsen.