HELENE TORESDOTTER

Sjurummare i Köpenhamn blev etta

Femton ton byggavfall hivades ut när Henrik Stig Møller gick loss på sjurummaren i Köpenhamn. Ett år senare var den en gigantisk etta.

Möjligtvis är Köpenhamn lite för lugnt och lantligt för en passionerad storstadsälskare som Henrik Stig Møller, grafisk formgivare till yrket. Helst skulle han bo på Times square i New York. Men för att vara Köpenhamn kan han knappast få det bättre. Våningen på 176 kvm ligger med en magnifik utsikt över vatten och hustak. Och här lever han ett bokstavligen gränslöst liv.

– Väggar är bra att sätta upp tavlor på, annars är de bara begränsande. Eftersom jag bor ensam här har jag inget behov av att skärma av mig. Sedan jag rev väggarna använder jag hela lägenheten. Det gjorde jag inte tidigare när den bestod av sju rum, det var slöseri med yta.

Det ursprungliga köket var litet och mörkt. Det nya placerades mitt i våningen, och avgränsas bara av en 7 meter lång och 270 kilo tung järnbalk, stöttad av en pelare. Inredningen är i industristil med rostfria skåp från Ikea och bänkar som tillverkats av en smed. Mobila trådhyllor på hjul, liknande finns på Ellos. Svart gummimatta från Netto. Stor olivmålning av Bente Christensen-Ernst.

Två utrymmen är fortfarande avskärmade, badrummet med en skjutdörr, och förrådet. Annars är det nakna tegelväggar, synliga järnbalkar, trägolv och rostfritt stål som gäller. En rå industrilook.

När Henrik köpte våningen av sin kusin för tolv år sedan kändes den mindre och lägre i tak. Så vad fastnade han för?

– Utsikten! Vackra utsikter är frihet för mig. I min gamla lägenhet på Vesterbro tittade jag bara ut på andra hus. Så när min kusin köpte den här våningen bad jag honom tänka på mig om han skulle flytta härifrån. Det gjorde han.

De första fyra åren petade Henrik inte på så mycket som en vägg i lägenheten. Inte för att han inte ville, utan för att han hoppades få köpa det tomma vindsutrymmet ovanpå. Men bostadsrättsföre­ningen sa att om vindsutrymmet stått obrukat sedan huset byggdes 1886 så kunde det gott göra det i fortsättningen också. Nobben alltså. Sin optimala våningsdröm fick han inte leva ut, men han kunde förverkliga delar av den.

– Först flyttade jag hem till en vän. ­Sedan återvände jag med en slägga i ena handen och kompisar i släptåg för att utöva ”the noble art of destruction”. Det var en härlig känsla när vägg efter vägg försvann!
Henriks vindsvåning ligger i ett hus från 1886 med utsikt över Köpenhamn.

Innan han gick loss hade han gjort en skiss och fått hjälp av ingenjörer att beräkna dimensionen på den järnbalk och den pelare som skulle ersätta den bärande väggen. Under vissa faser fanns det specialiserade hantverkare på plats för att få allt utfört enligt regelboken.
Men det mesta gjorde Henrik med vänner. Ett år tog förvandlingen.

–Jag var här och renoverade varje förmiddag och arbetade på kontoret på eftermiddagar och kvällar. Men det var värt slitet. Genom att vara på plats kunde jag få det precis som jag ville.

Henrik hade länge varit svag för industrilooken som kom i slutet av 70-talet. Här kunde han tillämpa den i praktiken. Kvarvarande väggar skalades av genom sandblästring ända inpå tegelstenarna. Bjälkar frilades och trägolv slipades. Totalt hivades 15 ton byggavfall ut genom ett fönster och ner i en container. Och när den 270 kilo tunga och sju meter långa järnbalken skulle ersätta en bärande vägg, krävdes tre man och en lyftkran för att hissa in den via altandörren.
På den röda iranska mattan står The bed från holländska Phi-ton. Golvlampan är en operationssalsbelysning från USA, 1940–50-tal. Gul målning av Claus Carstensen och Niels Erik Gjerdevik, den röda målningen till höger av Henrik själv. Arne Jacobsens Äggetfåtöljer, ­lamporna på de italienska järnhyllorna är köpta i New York.I vitrinskåpet från Dulton finns reseminnen. Bordet med glasskiva från Ikea och underrede på hjul som Henrik gjort. De svarta stolarna är köpta från en frisersalong. Bordslampa Ara av Philippe Starck.

Trender är inspirerande, men knappast viktiga, tycker Henrik:

– I dag är det så många trender som löper parallellt att allt funkar.
Själv spränger han gärna gränser, blandar skrotfynd med designmöbler och Ikea. På väggarna hänger stora målningar och överallt finns prylar han släpat hem från resor. Favoriterna just nu är några konstgjorda, ytterst naturtrogna maträtter från Tokyo.

– Jag tycker om möbler med multifunktion. Soffan kan jag fälla ner ryggstödet på och använda som säng. Och hyvelbänkarna jag har som matbord kan jag höja och snickra på. Gamla möbler har en egen historia och är mer levande än nya, hur läckert designade de än är. Förr köpte jag mycket på loppis, då var det lättare att hitta roliga saker. Nu är det längre mellan snapsarna. 

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler