Carolina Romare

Magnus Lundgren vurmar för 1700-talsmöbler

När musikalartisten Magnus Lundgren tar av sig dansskorna för gott tänker han bli antikhandlare. I hans etagelägenhet i Malmö är det 1700-tals möblerna som regererar.

Låga egnahemslängor i milda pastellfärger omgivna av stora gårdar med grönskande planteringar och skånsk byasten. Husen byggdes för arbetare på 1920- och 30-talen och där fanns bara ettor och tvåor. Området blev med tiden ganska nedgånget, men så drog den nya tidens bostadsrättsspekulanter in och började slå ihop lägenheter hejvilt, köpa vindar och bygga etagevåningar.

Två sengustavianska halvmånebord står på varsin sida om fönstret i matrummet och skapar symmetri. Stolen från första hälften av 1800-talet kommer från Medevi brunn i Östergötland, Magnus har flera ”för att de är så sköna och vackra, nästan skulpturala”. 1800-talsurnan är fransk och den hallstämplade gustavianska spegeln är helt i original.

Vi är i centrala Malmö, i kvarteret som i folkmun kallas Kulturhusen.
Här bor Magnus Lundgren med sina 1700-talsmöbler. I en före detta etta, som när han flyttade in just hade byggts om till tvåa, och i dag fyra år senare blivit en etagevåning.

Vilket inte betyder att Magnus är en trendig ”slå-ihop-hejviltare”.

– Jag visste när jag flyttade in att jag skulle kunna köpa vinden ovanpå, eftersom lägenheten låg på andra våningen och högst upp. När vindsköpet var klart och jag satte igång, var det självklart att fullfölja den tidstrogna stilen från det nedre etaget. Vill man ha det modernt ska man inte bo i ett gammalt hus.
Den gustavianska soffan i matrummet är perfekt för en middagslur. Magnus delar inte uppfattningen att antika möbler är obekväma. ”Bara tanken på att allt är helt gjort för hand och i 100 procent natur-material gör dem sköna.” Kudden är gjord av gammal säckväv.

– Det var en arkitekt som hade renoverat tvåan, med fantastisk respekt för husets ursprung. Alla material och detaljer var tidstrogna. Utom köket, som han lämpligt nog hade flyttat till den möblerbara hallen, det var svartvitt och supermodernt. Bra, tyckte jag, för jag vill inte bo i en antikaffär.

Risken finns, eftersom svenska 1700-talsmöbler är Magnus passion. De senaste tio åren har han fyllt sitt hem med möbelpärlor från åren 1750–1810. Senbarock, rokoko och gustavianskt. Och han blir aldrig färdig, för det kan alltid dyka upp något med ännu bättre originalfärg och ännu bättre detaljer. En timme varje dag kollar han av auktionshus och favorithandlare på nätet och skriver på sin antikblogg: Mäster Henriks antik & musik.

Den övriga tiden medverkar han i West Side story på Göteborgsoperan.
Magnus, uppväxt i Tygelsjö söder om Malmö, har frilansat som musikalartist sedan han gick ut Balettakademin i Göteborg för tio år sedan. På den tiden låg antikvitetsintresset i sin linda.

– Jag rörde mig mycket i gamla miljöer när jag växte upp. Knarrande hus med många gömställen och spännande möbler att utforska. Minns att det var vansinnigt kul att öppna alla dörrar, lådor och lock. När jag gick på Balettakademin hyrde jag en 20-talsvilla, oisolerad, vind och skev. Det var då jag började gå på loppisar, det första jag köpte var några avlutade leksandsstolar. Men det var inte förrän några år senare som passionen väcktes och jag började samla på 1700-talsmöbler.

Var har du hittat allt?
– I Sverige, Danmark och Europa, det finns mycket svenskt 1700-tal utomlands. Det är nästan roligast att hitta saker hos utländska handlare, och ta tillbaka vårt kulturarv till Sverige. Mycket är eller borde vara belagt med exportförbud, men det smugglas ut tonvis varje år. Tyvärr försvinner mycket till USA, och då blir det svårare.
I vardagsrummet på vindsplanet har utrymmet mellan de nedre takbjälkarna utnyttjats för bokhyllor. Howardsoffan är klädd i obehandlat linne och soffbordet i såpad ek kommer från Norrgavel. På de de två rokokokarmstolarna från 1760 är originalfärgen framtagen. På golvet en kelim-matta. Stegen i förgrunden leder till gästernas sovloft.

– Ibland har man tur att hitta fina övermålade exemplar där man varsamt kan skrapa fram originalfärgen, men det måste man vara beredd att lägga ändlösa timmar på.

Du älskar grått. Det som är blått, grönt och vitt går också i grått. Inga accentfärger.
– Nej, är inte accentfärger lite omodernt? Jag har några svartmålade stolar, några svarta krus och lite saker med sliten originalförgyllning. Men jag tycker att det är väldigt vilsamt med en enhetlig färgskala. Det fina med antikviteter är att nästan allt passar ihop.

På vinden inredde du sovrum, vardagsrum och sovloft till gäster.
– Ja, eftersom planlösningen är så öppen på ned­re planet ville jag inreda den som en stor sällskapsdel. Man kan ta en drink på ena stolen, äta middag på en annan och dricka kaffe på en tredje. Jag tycker att det känns inbjudande med ett hem där man kan stå, sitta eller ligga lite varstans. Det övre planet är mer privat, här sover man, tittar på tv eller slänger sig i soffan med en bok.
 
– Arbetet med vinden tog drygt tre månader. Jag hade en bra byggfirma och fick hjälp av Byggfabriken att ta fram nya tidsenliga fönster, råplank och små detaljer som glödlampor med porslinssocklar, eluttag och strömbrytare. Där hade bara legat ett litet styrelserum och en torkvind, så det var helt oinrett och oisolerat. Jag bevarade golv och bjälkar, och i stället för att sätta upp gipsskivor i taket och spackla, är det råplank utanpå isoleringen. Jag har bara använt äggoljetempera och linoljefärg, och golven är såpade.

Din tvåa har vuxit från drygt 40 kvm till en trea på 80 kvm. Men hur mycket mer 1700-tal kan du få in här?
– Samlandet går ju ut på att hela tiden hitta bättre saker, och då får jag sälja det andra. Eller möblera om, det gör jag hela tiden. 1700-talsmöbler har ett beständigt värde, det finns alltid en marknad.
Uppe på gästernas sovloft har norska skogskatten Skaj en perfekt utkiksplats.

– Min framtidsdröm är att bo i ett gammalt hus på Österlen och ha butiken hemma. I jobbet som musikalartist måste jag ständigt springa på auditions och visa framfötterna, och lustigt nog har jag alltid sagt att bara jag får göra West Side story så kan jag lägga av och bli antikhandlare sedan. West Side story är ett genialiskt verk, Leonard Bernsteins musik måste vara bland den vackraste som finns. Nu gör jag det, fram till mars. Jag spelar Diesel, en av killarna i det vita ligistgänget Jets. Men jag får nog vänta femton tjugo år med att bli antikhandlare. 

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler