En hörnvåning på 152 kvm, fem rum, nära Strandvägen
i Stockholm. Här lever Andrew Duncanson med familj i symbios med den skandinaviska efterkrigsdesignens mästare: danskarna Wegner, Jacobsen, Mogensen, Panton och finnarna Saarinen, Wirkkala med flera. Italienare finns här också: Mari, Magistretti, bröderna Castiglioni. Inga svenskar? Jodå, men de kommer främst in i keramiken, silvret och den samtida konsten.
Våningen skulle kunna vara ett museum för objekt från designepoken Mid-century modern, cirka 1935–65, där så många skandinaver visade framfötterna. Men så är det också vintage av högsta internationella kvalitet – möbler, keramik, belysning, smycken – Andrew Duncanson ställer ut i sin butik Modernity vid Östermalmstorg i Stockholm.
Andrews barndomshem var fullt av prydnadssaker. 10 år gammal drabbades han av ett ”estetiskt jordskalv” när han hemma hos en kompis i Glasgow fick se danska möbler. Rena, enkla. Ett bord av Børge Mogensen var så vackert att han grät. Från och med då var hans bana utstakad. Han började samla på danska 50-talsmöbler, han drev egna butiken Tangram
i Edinburgh och han inredde kändishem. Tills nästa jordskalv inträffade – kärleken. Sedan 1998 bor Andrew i Stockholm, och här har han förutom Modernity byggt upp ett hem.
Och i detta hem har han i sin egen matsal rekonstruerat ”urscenen”: Børge Mogensens klaffbord i teak, omringat av Arne Jacobsens Sjuanstolar i teaklaminat, varav två med armstöd.
Hur många Sjuan kan ha tillverkats sedan 1955?– Det finns fler Sjuan än det finns danskar, ler Andrew.
I vardagsrummet är de italienska formgivarna i högsätet, tillsammans med samtidskonst och fotografi av svenskar som Håkan Rehnberg och Charlotte Gyllenhammar. Andrew pekar på de röda Maralungasofforna av Vico Magistretti.
– Den soffan är så bekväm, en av tidernas bäst ritade soffor. Och titta på soffbordet Fratello av Enzo Mari – han är en av de mest intressanta formgivarna någonsin, en stor konstnär!
På andra sidan bordet står en Morris chair, föregångare till liggfåtöljen, ritad av William Morris cirka hundra år tidigare.
När Andrew hittade våningen för tio år sedan var den nedsliten och väggarna gula av tobaksrök.
– Men läget och ljuset var underbart. Vi byggde om kök och badrum, men har behållit alla tidstypiska detaljer. Svenskar brukar ju ha vitt överallt, men i hallen valde vi en varmgrå nyans och i matsalen svagt grönt. Jag tycker det ger mer dynamik. Möblerna har jag mer eller mindre ställt in där de passat och fått plats. Egentligen håller jag inte alls på med inredning längre, det var i mitt tidigare liv.
– Det viktiga är att hitta en balans mellan objekt från olika epoker. Det vanligaste problemet är att folk inreder sina hem för snabbt, de köper allt på en gång vare sig det är från Ikea, Asplund eller Svenskt tenn. Ett hem ska växa fram.