Persiljas Hus

En tidig kväll. Ha!

Förstora

Det skulle ju inte göra ont om stugan på gården såg ut som den här fina vagnen jag hittade på nätet. Den skulle jag aldrig vilja lämna sen!

Jag bestämde mig vid halv sju för att ta en tidig kväll. Trött på allt. Trött på röran i köket. Trött på röran i hallen. Trött på min don Quijote kamp mot den ständigt överfulla tvättkorgen. Trött på att vara den enda som är trött på allt. Trött på att vara trött.

Så jag gick runt till alla familjemedlemmar för att meddela mitt beslut. Alla utbrast Va? Nuuu? Är du sjuk? Är du inte riktigt klok???? I det här huset är det lika suspekt att gå och lägga sig tidigt som att...ja som att äta ketchup till lax eller som att ha en tom tvättkorg eller som att ta en stärkande morgonpromenad innan sex på morgon.

Hursomhelst gick jag och lade mig klockan sju. Njööööt. Ställde klockan och konstaterade att jag skulle få sova elva timmar innan den ringde. Jag läste tills ögonen blev tunga. Släckte och lade mig vällustigt till rätta för en hel natts sömn. Och somnade.

Snart väcktes jag av Mannen som slamrade i köket och ROPADE till Molly att mamma sover ska inte du också gå och lägga dig? Suck!

Jag slumrade vidare. Väcktes strax av äldste sonen som tassade ner för att äta sin middag som han inte velat äta tidigare för att han har så ont i halsen. Slammer, slammer. Spola i kranen.

Somnade om. Vaknade strax av att Pommac yyyyylade därute. Innan jag fattade vad jag hörde och insåg att det var Pommac hann jag bli mäkta irriterad över att ingen av alla de vakna fem familjemedlemmarna orkade masa sig till dörren för att släppa in den ylande stackaren. När det kändes som att han ylat en evighet hörde jag hur 11-åringen till slut förbarmade sig och gick och släppte in honom. 

Nu borde det gå att få sova i lugn och ro, tänkte jag och lade mig tillrätta, knosade kudden precis så där som jag vill ha den, tänkte mysiga tankar och väntade på att få somna.

Men då gick det inte! Jag kände mig plötsligt klarvaken.

Så fem över åtta på kvällen stiger jag upp och säger ett ironiskt godmorgon till alla. Nu sitter jag här. Snöpt på min långa natts sömn. Smått grinig för att vara ärlig.

Fast vad fan. Nu är jag inte trött längre. Bara trött på röran och en massa annat. Men det tänker jag inte angripa just nu. Nu tänker jag kolla programtablån och så tänker jag lägga mig på soffan och glo på teve. Det är någonting jag nästan aldrig gör. Det är ju också ett sätt att vila!

Sova får jag göra en annan gång. Det är bara att inse att i det här huset kan man inte lägga sig före alla andra utan att bli väckt stup i kvarten. Man kanske borde bygga sig en liten stuga på tomten. En sovstuga. Som också kunde få bli en pmsstuga. Kanske också en tonårsstuga och en snarkstuga dit man kunde skicka såna som snarkar mer än lovliga decibel...hm...en trotsstuga, en fisstuga, en hångelstuga, en smaska i sig allt godis själv stuga...ja en liten stuga skulle kunna få oanade möjligheter...!

Hm...måste surfa lite på friggebodar tror jag...