Persiljas Hus

Fröken Fröjd!

Förstora

Eller jag menade Fröken Nöjd! Det är jag det. NÖJDNÖJDNÖJD. En sån fröjd!

Jag har äntligen målat klart. Köksskåpen. Det är någon strykning kvar på vissa ställen men i stort är det klart och jag har kunnat skruva tillbaka gångjärnen och haka upp skåpluckorna. Ooooo vad jag är NÖJD!!!

Tänk att så lite kan göra så mycket! De röda luckorna blev så snygga ihop med vitt. Jag var ju nöjd med dem förut också med ekbakgrunden men insåg ju genast hur mycket bättre det skulle bli med vitt. Sen har tiden gått och målningen dröjt men nu när det är gjort så blev det världens lyft.

Det lönar sig att vänta ibland för om man gör det blir man så toknöjd när det äntligen är gjort!

Förstora

Lovely!!!

Nu går jag och myser och smeker den fina skåpstommen varje gång jag passerar.

Två svarta skönheter.

Förstora

Klassiker av Jac Jacobsen.

Jag går då och då in på några loppisbutiker i stan. Man kan nog säga att jag är stammis. Ska jag ha något söker jag alltid först på loppis. Känslan av att gå in på en sån butik är så skön eftersom jag aldrig har en aning om vad som ska finnas. Jag tycker om att överraskas. 9 av tio gånger kommer jag ut tomhänt. Men så ibland står fynden mitt framför näsan. Så var det i måndags. Jag var på jakt efter ett babyblått tvättställ till toaletten på övervåningen. (Jag kommer mest troligt aldrig att hitta ett sånt bara för att jag bestämt mig för färgen i förväg.) Istället fann jag inte bara en utan två pangsnygga lampor. Såna där skönheter som sticker ut i mängden.

Jag norpade dem båda och ägaren hade fått in dem bara en halvtimme innan. Glad var jag och ännu gladare blev jag när han sa att han bara ville ha en hundring. För båda!

Jag som känner igen god design när jag ser den frågade om han visste att det var ganska fina lampor och han sa Jorå, men du är ju en trogen kund så du får dem för hundra. TACK, sa jag och gav honom gladeligen hundringen.

Den ena är en klassisk skrivbordslampa som tillverkas än idag tror jag. Designern heter Jac Jacobsen. Den har tygsladdar så den är nog från femtiotalet. Jag tror att jag ska byta tygsladdarna mot svarta plastsladdar eftersom resten av lampan är i metall och skulle tyget vara dåligt någonstans kan ju hela lampan bli strömförande. Hu. Det vill jag inte.

Förstora

Stilig dansk.

Den andra lampan var otroligt enkel i sin form. Det var den jag såg först. Den kommer från danska Abo randers. Superenkel men så snygg! Jag gissar på 70-tal.

Förstora

Den flyttade in hos 15-åringen direkt.

Kanske skulle jag få en massa hundralappar om jag sålde dem. Jag får ha det i åtanke om alla försörjningsdrömmar går i kras. Jag får sälja av hemmet bit för bit. Ibland har jag lekt med tanken att ha hemmet som affär. Tänk att kunderna kommer in i huset. Allt är till salu. Vi diskuterar priset om köplust vaknar. Allt står möblerat och ser trevligt ut. När hemmet töms fylls det på med nya saker som vi använder under tiden. Kul idé va? Det skulle vara rätt skoj och nyttigt att lära sig skiljas från saker som faktiskt bara är döda ting.

Liiite jobbigt förstås att ha en massa kunder drällande kring bena men det är väl smällar man får ta.

Ett bloggtips!

Förstora

Hon är rödhårig och vänsterhänt, precis som jag. Hon är min brorsdotter, går i nian och åker snart till Auschwitz. Hon har hur många talanger som helst och är en av de tuffaste tjejerna jag känner.

HÄR kan ni kika in i hennes nya blogg.

Tid för skryt!

Förstora

Igår föreslog 13-åringen Jag kan laga våfflor!

Vad svarar man på det? Jo man svarar ett rungande Jiiiippppiiii!!!!!!! och så hoppar man jämfota av glädje. Om barnen föreslår att de ska laga mat är man ju dum i huvudet om man svarar nej.

Vi åt de godaste våfflor med blåbärssylt och vispgrädde och med rödlök, cremefraiche och stenbitsrom. Mums!!!

Förstora

Aldrig har en fläskfilé blivit så fint rensad!

Igår kväll kom dottern skuttande från vardagsrummet och stammade Mamma mamma mamma mamma får jag laga mat imorrn snälla får jag det. Och jag dansade polka och svarade Jippi!!!!! förstås.

Hon hade hamnat framför ett teveprogram som heter Halv åtta hos mig där de lagar mat, och sett något som hon blev inspirerad av.

Så idag har vi ätit kokt skalad potatis skuren i fyrkanter, stekt fläskfilé skuren i små strimlor och gräddsås.

Alla mumsade och berömde den premiärkockande syrran. Storebrorsorna har varit delaktiga i köket länge redan och har gjort mången goda middagar genom åren men detta var alltså dotterns första hela egenlagade måltid.

Jag njuuuuuuuuuuuuuuuuter av att ha kockande barn.

Förstora

Ju fler kockar desto bättre soppa.

Så SKRYTELISKRYT! Vilka barn jag har!!!

Och JUST nu hördes ett fruktansvärt brak från övervåningen och jag hoppade en meter upp. Vad tusan var det? Jag sprang uppför trappen och fann detta!

Förstora

Det har hänt samma spegel förut. Då var det en spik som kroknade. Nu var det en boll som hamnade lite fel...

Hm...spegel spegel på golvet där, säg att det inte sju års olycka är!

Fast två gånger...då tar det ju ut varann! Jo, det gör det bestämmer jag. Och eftersom det är kanske ett år sen sist och vi fått ett år av sju års olycka så blir det då minus sju års olycka från och med idag och då står det ju på plus! Så nu blir det minst ett års toklycka! Fyfanken vad BRA att spegeln gick i kras! Mouhahahha! (Det är det där som kallas positivt tänkande va?)

Allt går bara man vill?

Förstora

Så heter det ju. Allt går bara man vill. Det är säkert så. Det ÄR så. Jag vet.

Men om man inte vet vad man vill då.? Eller om man vill så  mycket och inte kan bestämma sig för vad man vill mest? Hur tar man rätt på vad man innerst inne vill när det brusar så mycket? När de där tydliga kanalerna försvunnit och man mer får ratta i blindo och försöka lyssna in i bruset efter det svaga ljudet av någon signal.

Prova ställ dig frågan Om du får bestämma HELT fritt, vad skulle du helst vilja göra då? (Ta inte hänsyn till utbildning, livssituation, ekonomi, ort, vad du gjort hittills. Spåna helt fritt bara.) Jag tycker det är svårt!

Det här kanske mest är en fråga man förväntar sig att fundera på i tonåren eller åren efter gymnasiet men jag funderar faktiskt i de banorna nu vid 47 års ålder. Det är både häftigt och skrämmande. 

Jag har aldrig vetat så där självklart som en del vad jag är bra på. Eller vad jag vill. Jag har bara låtit livet drabba mig och följt med och tyckt om det. Men nu har jag kommit till en punkt i livet där jag faktiskt kan styra lite och äntligen känns det som att jag VILL styra. Jag är redo att ta ratten liksom. Men då vet jag inte riktigt om jag bara ska snurra på den hejvilt eller bestämt styra åt ett enda håll...!

Sicket dilemma va?

Det är inte lätt att skala bort yttre omständigheter som bostadsort, ålder, ekonomi, familjesituation. Allt det där finns ju. På riktigt. Men all hänsyn till detta gör att man inte ser klart så för att kunna SE klart måste jag ändå försöka skala bort alla såna tankar. Det är skitsvårt.

Jag är en mamma ut i varje fingerspets. Att hela tiden tänka på barnen ligger liksom för mig varje sekund. Först barnen. Sen barnen. Sen barnen. Sen barnen hundra gånger till. Sen hunden. Sen mannen. Sen släktingar. Sen huset. Alla de kapporna måste jag skala av mig för att kunna känna Vad Vill JAG? Jag. Bara JAG.

Vad kan jag?

Vad skulle jag våga?

Jag vet, jag är sen. Jag är alltid sen. Det andra förverkligat för tjugo år sen, de drömmarna kommer jag dragandes med nu. Men istället för att flina överlägset åt mig kan ni ju se på det med lite hopp. Det är aldrig för sent att drömma om framtiden. Det är aldrig för sent att förverkliga drömmarna. Det är aldrig försent att hoppas. Sen kan förstås allt gå åt helvete eller bara inte alls, men de tankarna tar jag en annan dag. Idag är det någon slags peptalking dag.

Vad jag försöker säga med alla tusen ord är att jag försöker hitta in i mig själv igen. Vem är jag? Vad kan jag? Vad vill jag? Det senare är nog det allra svåraste. Vad VILL jag?

För allt man vill går ju? Var det inte så?

Så vad vill jag?

Det ska jag fundera extra mycket på nu.

Jag skulle också vilja höra om någon av er bär på drömmar? Vad vill DU? Det må vara hur till synes orealistiskt som helst. Ut med det bara! Det man håller inne med, det blir aldrig av. Ut med det i luften så kanske det känns riktigt verkligt. Det kanske till och med blir verkligt.

Kanske är du precis där du vill vara redan?

Är det bra eller dåligt att drömma? Kanske vore livet mycket enklare om man slutade drömma?

Jag är en drömmare och kommer nog så att vara för alltid.

Alla är vi olika.

Så hur är du och vad vill du?

Svart.

Förstora

13-årige sonen köpte en svart rya. Jag var tveksam till svart men har ändrat mig. Svart är inte tråkigt. Det är en stark och härlig färg. Den får andra färger att glöda. Jag hade en svart period i min ungdom då alla möbler var svarta och därför har jag skytt svart lite grann. Men rätt svart på rätt ställe är skitcoolt.

Förstora

I ett hus som är till salu här i stan såg jag snygga svarta väggar. Effektfullt med allt vitt till. De flesta av dessa nybyggen med stora fönster ända ner till golvet och enorma takhöjder och öppna planlösningar har oftast vita väggar överallt och det blir omänskligt kallt och hårt. De som vågat måla färger på väggarna får genast en mer ombonad känsla. Dessa svarta väggar gjorde rummet mindre kallt tycker jag men är ändå stilrent fortfarande vilket de ju tydligt eftersträvat.

Förstora

Det är effektfullt med allt det vita mot den korpsvarta väggen! Det här huset kan man köpa för knappt tre miljoner. Då får man havsutsikt och gångavstånd till stan. (Bilderna har jag lånat från hemnet.)

Jag är faktiskt inte särskilt sugen på dessa nybyggda hus med öppna planlösningar. Jag skulle förmodligen inte trivas med de stora ytorna. Jag är en trygghetsjunkie som vill ha små rum som omsluter mig. Jag passar bättre i ett gammalt hus med prång.

Jag brukar le åt tevereklamen där man visar små utrymmen från förr som nåt slags skräckexempel och så kommer slutklämmen då de frågar hur vill du leva och så klipper de in ett ett stort stilrent öppet rum som i mina ögon mest ser kallt och omysigt ut. Jag är verkilgen inte normen av idag! Sannerligen inte.

Jag tror faktiskt att människan mår bäst med lite stängda planlösningar. Så att var och en kan dra sig tillbaka till sitt. Jag har provat en del olika boenden och i det som vi trivts bäst har det varit rum med gedigna tjocka väggar som inte släpper igenom ljud och buller. De snyggaste boendena vi haft har varit just snygga och öppna men omysiga att leva i för att ljudet färdats fritt genom alla öppna ytor. Vi behöver dämpade ytor. Mjuka ljud. Små utrymmen som omsluter oss.

Men det är mina teorier. Kanske är jag väldigt speciell. Kanske de flesta ändå trivs fint i det som är normen idag stora öppna ytor med vita väggar och stora fönster.

Alla borde få provbo ett hus. Känna hur de olika ytorna påverkar dem. Vi har haft en enorm fördel som flyttat runt så mycket innan vi slog oss till ro. Vi har provat lite olika boenden och fått känna av effekterna av de olika förutsättningarna. Vi visste ganska bra vad vi INTE ville ha.

Hade jag fått vara lite efterklok skulle vi kanske ha tagit ett hus med ett rum till. Då hade jag och mannen fått någonstans att vara med våra arbetsplatser. Men å andra sidan måste man göra vissa kompromisser. Vi skulle ha ett hus som gärna låg på landet, som rymde en sexpersoners familj, som hade stor tomt och stort garage, som hade skola på gångavstånd, som inte var sönderrenoverat, som hade en bra känsla och som gärna var gammalt och skruttigt. Allt det fick vi. Dessutom skulle det inte kosta skjortan. Att vi dessutom fick norra europas finaste växthus, det ståtligaste härbret och den finaste stenmuren och den blåsigaste tomten i hela byn (myggfritt!) det är bara bonusar som vi tackar för. Sen får man ju bara vara glad att det fanns ett hus till salu som var av intresse när vi skulle flytta tillbaka hit. Det var ju inte så att vi bevakade marknaden i flera år och slog till när det kom ett drömhus, utan det var mer att nu ville vi flytta hem och vi försökte finna ett hus som dög så fort som möjligt.

Jag är nöjd med hur det blev. Ödet styrde oss rätt.

Så känns det idag. Och det är ju en himla bra känsla.

Vi har visst fått dille på mattor!

Förstora

Det började med mina plastmattor i vardagsrummet. Samtidigt fick 13-åringen en ny svart rya till sitt rum. Köpet av mattan gjorde att han möblerade om hela rummet, städade och rensade för att efter flera timmars visslande arbete rulla ut sin nya svarta matta.

Taadaaa!!!! Så fint han fick. Sen dess har han hållt minutiös ordning på sitt rum. Det är precis en vecka sen idag så det är nog en trend som håller i sig. Att röra till rummet på en vecka är annars ingen konst!

Ända sen han kom hem med den svarta ryan har dottern trånat efter en likadan och efter en veckas kohandlande fick hon till en deal som kändes bra. Jag betalade halva mattan och hon resten.

Hennes sparade slantar som egentligen skulle gå till en bärbar dator men som för någon vecka sen investerades i en fjärrstyrd bil, räckte nu till en halv matta också.

Igår for vi och köpte den.

Sen har vi fejat och rensat och städat och gjort fint i hennes rum och hon är sååååå nöjd nu.

Hon valde en turkos ryamatta.

Förstora

Tänk vad en matta kan frigöra mycket energi i en familj. När dottern skulle göra fint till sin matta kom jag också igång ordentligt med rensandet och ordnandet på övervåningen. Energin smittade till äldste sonen  som röjde och rensade i sitt rum och kastade ut en massa möbler. Hans stora härliga rum blev om möjligt ännu luftigare än förr. Han dammsög och skurade med citronsåpa och var märkbart nöjd efter sin insats.

Vi har härjat vilt omkring på övervåningen och verkligen fått fint och rent och städat så nu känns det sådär skönt som det kan göra när man städat ordentligt efter att det varit stökigt länge. Det blir en sån där lättnad i kroppen.

Förstora

Det är nog så en gång för alla att ordning ger energi. Stök tar detsamma. Jag kan ibland tycka att jag får mer kreativitet av ett stökigt rum, men det stämmer inte riktigt. Det BLIR stökigt när jag är kreativ men det är ju inte samma sak. Så att hålla ordning är rätt bra ändå...

Bra, men jädrans svårt!

Förstora

Nu njuter vi av de nystädade områdena så länge de varar. Många ostädade finns kvar men det känns som att det finns kraft kvar att röja mera!

Förstora

Vi har orkat göra det där sista som alltid blir kvar efter en rumsflytt. Skruva upp hyllor och krokar. Sortera lådor och stuva om sånt som hamnat fel.

Förstora

Dottern har gått igenom sina lådor och rensat ut en massa saker som hon inte längre använder. Nu ska allt som rensats bort fraktas vidare till återvinning någonstans. Först då man forslat bort allt känner man sig fri och lätt.

Förstora

Jag hade till och med kraft över för att rensa och skura kylskåpen. Något som jag tänkt i veckor, men av någon anledning skjutit på framtiden. Fy sören vad det är skönt att göra såna saker. Det är en fröjd att öppna kylen helt plötsligt!

Förstora

Och som om detta inte vore nog har jag vrålskurat badrummet också. En sån där totaluppröjning. Det behövdes. Det var i det skicket att man fick en smärre deppression varje gång man var tvungen att vistas bland tvätthögar och toarullar och kissränder och dammråttor och kalkavlagringar. Ni ska bara veta så snabbt ett badrum sunkar igen när man är sex personer. Det räcker att alla går in och ut några gånger så är det katastrofvarning.

Så jag är en rätt nöjd människa idag. Och inte bara jag. Alla som städat idag har något förnöjsamt över sig. En känsla av truddelutt på läppen och ett leende i mungipan.

Jag har inte BARA jagat dammråttor och svabbat golv, närå. Jag slank iväg till en handelsträdgård också. För mig fiinns det inte nåt bättre ställe att besöka när jag börjar känna av de där riktiga vårkänslorna. Det börjar spira där inne i trädgårdshjärtat. Lusten att köra ner händerna i svart mylla bara anfaller mig. Odlingslusten vaknar med full kraft.

Förstora

Nu känner jag mig själv och vet av erfarenhet att det inte är någon idé att börja med några frösådder ännu. Om nånsin. Jag har insett min begränsning och den är att inte ha för stora trädgårdsplaner. När sommaren och värmen kommer då kan jag sakta börja fylla rabatter och krukor med växtligheter men andra får driva upp fröna. Det är mycket roligare att köpa sticklingar som är redo att petas ner i jorden.

Så är det bara. Man kan inte ha för många intressen och man kan inte göra allting själv hur gärna man än vill.

NU ska jag sätta mig ner med en kopp te och några surdegsmackor. Brödet har jag låtit det lokala bageriet baka. Som sagt, man behöver inte göra allting själv.

Förstora

Tack för alla roliga kommentarer på inlägget om fördomar förresten. Det var så kul att läsa!!!

Lurvbollen är inte längre en lurvboll.

Förstora

Startade lördagsmorgonen med operation skala av vinterpälsen på lurvbollen. Det har verkligen varit snudd på vanvård att låta håret växa så länge men kylan har gjort att jag valt att vänta och vänta. Idag skedde det. Fyra och en halv timme och en värkande rygg senare var han som en annan hund.

Förstora

För bara några dagar sen såg han ut så här. Herr Lurvboll. Det vore inte dumt att själv kunna göra en sån här profilförändring på bara några timmar. Ni vet inför beach 2010 som det skrivs om överallt. Mycket enklare än att jogga!

Jag tror han tycker det var skönt. Även om han med kroppsspråk och suckar visade hur oerhört synd om honom det var hela tiden.

Förstora

Här har ni den avskalade vinterpälsen. Jag kunde inte låta bli att ropa på äldste sonen som legat och sovit under hela klippningen. Han verkar dock van vid mina påhitt för han bara flinade och genomskådade mitt spratt på en gång.

Vårkänslor och fördomar.

Förstora

Luleå är en sjöstad. Centrum ligger på en halvö och är omgivet av vatten. Här Norra hamn med Kulturens hus.

Solen gassar och snön rinner iväg. Även här i norr...

Det finns väldigt många fördomar om oss som bor i norr. Det är faktiskt riktigt gulligt att höra vuxna människor tro helt felaktiga saker om oss "norrlänningar".

På RixFM hörde jag igår någon av programledarna som spontant utbrast ja då får norrlänningarna skola om sig från renskötare till ITmänniskor när de pratade om detta med att stora företag vill lägga sina datorhallar i kallt klimat. De skojade snabbt bort det, men den spontana reaktionen var förmodligen en sann spegling.

Det är kanske lite svårt att förstå för de som inte varit norröver att vi har precis samma samhällsform som städerna i södra Sverige. Vi har stadskärnor, förorter och byar. Vi har tätort och glesbygd. Just detta med att vi alla bor glest och långt ifrån varann verkar vara den största feluppfattningen.

Förstora

Det händer att vi har renar på gatorna. Men då är det en ploj, ett jippo.

Vi har kallt om vintrarna men vi har också varmt om somrarna.

Vi har universitet och vår befolkning flyttar på sig och utbildar sig söderut ibland. Vi reser precis lika mycket som övriga Sverige. Att ta sig från Luleå till Arlanda tar inte längre tid än att ta sig till Arlanda från någon av Stockholms förorter. Fast det är betydligt dyrare förstås.

Vi har internet och bredband och biografer och teatrar. Visserligen inte av samma mängd som i större städer som Stockholm och Göteborg men det har ju inget med att vi bor i Norrland att göra, utan med storleken på staden.

Förstora

Porsön, ett av många bostadsområden med människor som bor tätt.

Det finns stora tättbefolkade områden och glesbefolkade byar. Det finns lyxhus i mångmiljonklassen och centralt belägna lägenheter som kostar skjortan och det finns hus som man kan få för några hundra tusen om man åker några mil från tätbebyggt område.

Det finns lokaltrafik och det finns krogar som har öppet halva natten.

Förstora

Fina öar med härliga sandstränder och på somrarna kan vi ha ett varmt och skönt klimat riktigt långa perioder så att havet blir uppvärmt och badvänligt.

Det finns långa sandstränder och det finns isvägar. Det finns sushibar och mexikanska hak. Det finns bonniga cafeér som säljer korvmackor och det finns flashiga kaffebarer. Det finns logdans och mcklubbar. Vi är precis som er i söder fast vi pratar lite långsammare. Men det betyder inte att vi är tröga i tanken.

Vi har inskränkta människor och fritänkande människor. Kanske finns det fler inskränkta än i storstäder men det har återigen inte så mycket med att vi bor i norr att göra utan med storleken på samhället.

Vi har mycket skog och mark men av hela Sveriges yta är endast 3 procent bebyggt så jag tror ju inte att vi är ensamma om att ha mycket skog och mark.

Förstora

Vår kommun har äntligen insett att skärgården är en pärla och måste göras tillgänglig för fler människor än de med egna båtar. Så nu har vi fått turtrafik.

Vi kanske har lite renare vatten och luft och det är toppen. Vi kanske har lite billigare levnadsomkostnader men det äts fort upp av våra högre energiräkningar. Kanske tjänar vi lite mindre också.

Jag tror att väldigt många människor  som inte varit norrut och kanske även de som rest norrut på semester till skidorter eller fjällkommuner har många förutfattade meningar om hur det är här och hur vi är. Det är faktiskt mycket underhållande att höra dessa fördomar.

En del blir irriterade och ibland kan jag känna ett sting av irritation men oftast tycker jag att det är underhållande. Det verkar vara en utbredd okunskap om oss häruppe bland er därnere.

Jag kanske inte är den mest representativa norrlänningen. Jag spär kanske på fördomarna, vad vet jag. Jag kanske verkar lite inskränkt och enslig här i min byhåla med mina barn och mina hundpromenader.

Men skenet bedrar.

Här finns alla möjliga människotyper.

Det kan nog vara svårare att vara avvikande häruppe. Fast återigen har det nog inte så mycket att göra med norrläget utan mer med storleken på samhället vi lever i. Här är det inte så lätt att avvika modemässigt.

Alla moden och trender tar längre tid på sig att blomma ut i småstäderna. Jag tror att skillnaderna idag när det finns internet är minimala mellan alla samhällen runt om i Sverige. Allt når ut på ett litet klick. Att sen blanda internetvärldens svängningar med sin egen verkliga värld är säkerligen trögare i en liten stad. Men det är nog inte trögare i norr än vad det är i väster eller öster eller i söder. Det ät trögare på landsbygden och då är väl allt som inte är Stockholm landsbygd...eller hur???

NU skulle jag bli OERHÖRT road om jag fick höra era fördomar eller vanföreställningar om oss häruppe. Håll inte inne med era mest otroliga galenheter. Om ni trott att vi har renar på storgatan så berätta det!!!

Kom igen! ÖS på!

By the way finns det faktiskt gamla tanter och farbröder här som tror att alla som bor i Stockholm knarkar och att alla som bor i Stockholm går på kändisfester och att alla som bor i Stockholm är moderiktiga och följer trender och att alla som bor i Stockholms förorter är kriminella och att det är livsfarligt att vistas utomhus på kvällarna, för antingen blir man våldtagen eller knuffad framför tunnelbanan. Så, vad tror ni som bor söderut om oss häruppe???

Jag vill verkligen veta. Små söta fördomar som har ett korn av sanning eller grova vanföreställningar som härstammar från tiden då man trodde att jorden var platt.

Bilden med barnen som står på händer är min egen alla andra är lånade från Luleås egen hemsida.

Men nu är det väl dags???

Förstora

Hyllorna är nyfyllda så de är städade. Skönt!

Redan i helgen var det så stökigt att jag kände att stresshormornerna ökade. Men det blev inte särskilt mycket städning under helgen. Kvinnomåndagen ägnades åt roligare saker och tisdagen gick bort i andra sysslor och även onsdagens städplaner kraschades. Så imorgon får vi utlysa städvarning klass 1 eller nåt. Nu jäklar måste det ske. Imorrn blir det frivillig eller ofrivillig städdag om så jorden går under.

Kolla på bilderna så fattar ni läget...

Förstora

Prylar prylar prylar...Jag får lust att bara svepa ner allt i en svart sopsäck!

Varför i hela fridens namn visar jag nu allt detta? Här har ni kanske surfat in på Sköna hemsidan för första gången för att få se lite tjusig inredning och så möts ni av detta.

Ja, men så här är det. Mellan varven. Hos oss. Hos de flesta. Det finns säkert en och annan som aldrig har det så här och jag skulle gärna gå på kurs hos någon av dem. This is my life! Vi hinner inte! Vi är alla slarviga av naturen och då blir det så här på bara några dagar om man inte är på sin vakt. Och vem orkar vara på sin vakt hela tiden? Det finns ju ett liv att leva därute!

Men imorrn är det städning som gäller för nu är röran inte kul. Nu får man ha en plog på fötterna för att ta sig fram. Jag är en slarver som mår dåligt av röra...kanske tur att jag har den lilla pedantgenen nånstans långt in!

Hörs jag inte av i morgon har jag druknat i dammet, strypt mig med dammsugarslangen, eller så har jag rymt. Igen. Från städbojan.