Persiljas Hus

Mera tapetsering!

Förstora

Mina egna inlägg inspirerade mig till lite tapetsering igårkväll istället för att gå och lägga mig tidigt.

En gammal pappbyrå från Ikea fick sig en omgång. Den här pappbyrån måste ha omkring tjugo år på nacken!!! Den var svajig och lite hopsjunken men med tapeten runt sig blev den plötsligt stadig igen. Nu lever den kanske 20 år till.

Förstora

Jag gillar när det som kanske blivit skrot får en ny chans. I den här pappbyrån har vi barnens alla skolpapper. Även om mycket kommer på mejl nu så blir det ändå en del papper.

Annars är denna februari en mörk och håglös februari. Aldrig har jag känt mig så TRÖTT. Så oinspirerad och tom. Jag vet inte om jag kan skylla på pms:en längre. Det har hållt i sig så länge. Kanske är det något som många fler känt av? Det kanske är det mörker som legat över oss så länge. Knappt någon sol, mest bara inomhusaktviteter eftersom man fått frost i skägget så fort man stuckit ut näsan.
Är jag ensam om att nästan känna snudd på depression????

Jag hörde på radio igår att februari var den månad då man tog ut mest VABdagar på hela året. Var det till och med så att man tog ut lika mycket VABdagar under februari som under resten av året???

Det florerar mycket sjukdomar också. Men kanske även barnen känner håglöshet...?

Mina barn har nästan varje morgon denna månad trott sig vara sjuka och velat stanna hemma från skolan. Det är tungt att stiga upp. Tungt att orka gräva fram den där inspirationen som bor långt därinne i mig.

Så om mina inlägg känns torftiga och tråkiga och oinspirerade så vet ni varför.

Jag är februaritrött.

Jag hoppas att fler känner så här!!!! Jag vill ju så gärna vara alldeles normal!

Tapetkavalkad!

Förstora

Det kom in några bidrag till slut iallafall! Tack ni som mejlade! Nu fick jag min kavalkad iallafall även om den inte alls blev så lång som jag hade hoppats.

Finfina tapetalster. Se bara vad man kan göra med tapet och lite fantasi! Av Kerstin har jag fått låna en bild på ett jättecoolt skåp som de hittade i en verkstad fylld med skruvar och muttrar och annat som brukar finnas i en verkstad. Med lite rengöring och tapet blev det en sån här fin köksskåp!

Av Lotten fick jag de här fina byråerna som hon har sygrejor i. Se så tokfina de kan bli med färg och tapet!

Förstora

Och slutligen fick jag låna SaraMays fantastiska tapettavlor. Här krävs det en hel del konstnärlig begåvning vill jag lova. Visst är de fina!!!!

Förstora

Eftersom jag hade både duk och samma omslagspapper som i den här tavlan fick jag inspiration att göra en egen tavla med det käraste jag har.

Förstora

Den bleka kopian.

Den kan verkligen inte mäta sig med originalet. Men en bra idé måste ju tas till vara!

En tidig kväll. Ha!

Förstora

Det skulle ju inte göra ont om stugan på gården såg ut som den här fina vagnen jag hittade på nätet. Den skulle jag aldrig vilja lämna sen!

Jag bestämde mig vid halv sju för att ta en tidig kväll. Trött på allt. Trött på röran i köket. Trött på röran i hallen. Trött på min don Quijote kamp mot den ständigt överfulla tvättkorgen. Trött på att vara den enda som är trött på allt. Trött på att vara trött.

Så jag gick runt till alla familjemedlemmar för att meddela mitt beslut. Alla utbrast Va? Nuuu? Är du sjuk? Är du inte riktigt klok???? I det här huset är det lika suspekt att gå och lägga sig tidigt som att...ja som att äta ketchup till lax eller som att ha en tom tvättkorg eller som att ta en stärkande morgonpromenad innan sex på morgon.

Hursomhelst gick jag och lade mig klockan sju. Njööööt. Ställde klockan och konstaterade att jag skulle få sova elva timmar innan den ringde. Jag läste tills ögonen blev tunga. Släckte och lade mig vällustigt till rätta för en hel natts sömn. Och somnade.

Snart väcktes jag av Mannen som slamrade i köket och ROPADE till Molly att mamma sover ska inte du också gå och lägga dig? Suck!

Jag slumrade vidare. Väcktes strax av äldste sonen som tassade ner för att äta sin middag som han inte velat äta tidigare för att han har så ont i halsen. Slammer, slammer. Spola i kranen.

Somnade om. Vaknade strax av att Pommac yyyyylade därute. Innan jag fattade vad jag hörde och insåg att det var Pommac hann jag bli mäkta irriterad över att ingen av alla de vakna fem familjemedlemmarna orkade masa sig till dörren för att släppa in den ylande stackaren. När det kändes som att han ylat en evighet hörde jag hur 11-åringen till slut förbarmade sig och gick och släppte in honom. 

Nu borde det gå att få sova i lugn och ro, tänkte jag och lade mig tillrätta, knosade kudden precis så där som jag vill ha den, tänkte mysiga tankar och väntade på att få somna.

Men då gick det inte! Jag kände mig plötsligt klarvaken.

Så fem över åtta på kvällen stiger jag upp och säger ett ironiskt godmorgon till alla. Nu sitter jag här. Snöpt på min långa natts sömn. Smått grinig för att vara ärlig.

Fast vad fan. Nu är jag inte trött längre. Bara trött på röran och en massa annat. Men det tänker jag inte angripa just nu. Nu tänker jag kolla programtablån och så tänker jag lägga mig på soffan och glo på teve. Det är någonting jag nästan aldrig gör. Det är ju också ett sätt att vila!

Sova får jag göra en annan gång. Det är bara att inse att i det här huset kan man inte lägga sig före alla andra utan att bli väckt stup i kvarten. Man kanske borde bygga sig en liten stuga på tomten. En sovstuga. Som också kunde få bli en pmsstuga. Kanske också en tonårsstuga och en snarkstuga dit man kunde skicka såna som snarkar mer än lovliga decibel...hm...en trotsstuga, en fisstuga, en hångelstuga, en smaska i sig allt godis själv stuga...ja en liten stuga skulle kunna få oanade möjligheter...!

Hm...måste surfa lite på friggebodar tror jag...

Sopsorteringsglädje.

Förstora

Nu blir det roligare att sopsortera. För ögat i allafall. Kanske blir det till och med roligare på sopstationen när man får stajla med sina snygga färgglada lådor.

Vem vet.

Mycket roligare än alla utspridda kärl och påsar vi haft tidigare iallafall.

Förstora

Jag samlade ihop lite överblivna vaxduksbitar och klippte ut sex stycken rektanglar som jag sen klistrade fast med vävlim. Om det håller på plast vet jag inte. Det är nytt för mig att använda plast. Jag har inte ruggat upp ytan men den här plasten är redan lite knottrig så jag tror det kan funka.

Förstora

Sen skrev jag bara med en vattenfast penna vad det ska vara i varje låda.

Förstora

Nu är utsikten när man kommer ner från trappen mycket roligare.

Jag har fått in  EN (1) bild på tapetserad minibyrå och hon som mejlade ville inte att den skulle visas på bloggen...

Hm...man kan nog kalla min minbyråkavalkadsidé för...fiasko...? Buhuhu! jag som tyckte det var en så skoj idé.

Nåväl. Jag är van att vara en udda fågel som har udda idéer och där de flesta bara tittar konstigt på mig och undrar vad som pågår i den där hjärnan som är min.

Snyft. Buhu. Det är såååååå synd om mig...!

(Obs. Ironi.)

Tapetsera möbler.

Förstora

Tapeten sitter som berget.

Ni är många som frågar om jag lackerar ovanpå tapeten när jag tapetserar möbler och dylikt.

Svaret är nej.

Jag gillar inte lack. Jag gillar inte känslan av att täcka den vackra tapeten med lack.

Så jag låter bli.

Jag har tapetserat en hel del prylar och flera av dem börjar ha några år på nacken.

Så nu kan jag med gott samvete också säga att det håller utan lack.

Förstora

Jag undrar hur många tusen såna här tapetserade små byråer det finns ute i landet? En hel del skulle jag tro. Det skulle vara väldigt kul att se några olika. Jag vet! Mejla mig bilder på dina tapetserade alster så kan jag visa på bloggen. En minibyråkavalkad! Det vore skoj! Min mejl är persiljekvist@gmail.com.

Förstora

Den här ikeaskåpen är mitt första tapetseraralster.

Alla tapeter kommer från olika boenden i Kiruna så det är lite grann en minnesmöbel. Vårt kirunaskåp.

Den är över två år gammal så visst sjutton håller det att tapetsera utan att lacka!

Det allra bästa beviset för att det faktiskt funkar är köksskåparna som det nu börjar vara ett år sen jag tapetserade.

Förstora

De har jag torkat av många gånger och de ser fortfarande rätt oanfrätta ut.

I somras tapetserade jag en skåp som i vinter stått i stugan där vi inte har någon värme. Det ska bli intressant att se vad som hänt där. Jag hoppas den möbeln klarar kylan, eller det kanske är fukten som är det skadliga och framför allt temperaturskillnaderna.

Förstora

Hoppas hoppas hoppas den inte förstörts för den är min favorit. Där vågade jag blomma ut ordentligt och då blev jag såååå nöjd. Sen dess är mitt motto "det kan aldrig bli för mycket". Inte när det gäller att blanda färger och mönster iallafall.

NU vill jag att ni fotar och skickar bild på era tapetserade minibyråer eller liknande!!! Kom igen! Jag vill se! Och säg till om ni INTE vill att jag visar här på bloggen.

ÅÅå, vad spännande det ska bli att se alla olika!

Vilken färg har ni i sovrummet?

Förstora

Blått, grönt, rosa, rött, vitt, rosa.

Den frågan fick jag häromdagen av en bekant som köpt hus och som höll på att planera inredningen av deras sovrum.

Öööööh? Vilken färg jag har i sovrummet? Ööööh, få se nu...Jo vi har vita tapeter...men så har vi ett....

...öööh...ett träd på väggen....i turkost och en massa färger på löven och så har vi en...öööh...en giraff som går i rosa.

Jag såg på min bekant att hon var lite skeptisk till min beskrivning. Hon kanske trodde att jag drev med henne?

Så när jag kom hem var jag tvungen att gå in i mitt sovrum och se om det går att svara på vad vi har för färg i sovrummet.

Förstora

Grönt, rosa, orange, gult, guld, vitt.

Förstora

Turkos, rött, rosa, beige, vitt, rött, grönt.

Förstora

Nej, det går inte att säga vilken färg vi har i sovrummet för vi har ALLA färger.

Förstora

Vi har inte samma färger hela tiden. När jag byter sängkläder och tyg bakom sängen ändras allt. Jag gillar att det är föränderligt.

Förstora

Sängkläderna är från H&M. Jag föll pladask för dem och det är första gången på länge jag köpte nytt. Jag kunde inte motstå den sköna känslan mönstret gav mig. Rosa rosor och spets som kändes tufft och inte romantiskt. Rockig romantik kanske man kan kalla det.

Förstora

Vad man kan säga om vårt sovrum just nu verkar vara att vi har ett litet rostema. Det bara råkade bli så.

Förstora

Ja, det var allt från pmslandia idag. Bloggen verkar också lida av något eftersom iallafall jag och en till inte verkar se bilderna i föregående inlägg. De är antagligen alldeles för vackra för att visas under pms.

Det går ju inte för sig. Så håll ut. De syns nog snart och då får ni se nåt ljuvligt!

Nu ska jag trycka på publicera och se om detta inlägg har lust att visa mina bilder.

Mode och inredning.

Förstora

Lina Scheynius.

I modereportagen hittar jag oftast de allra allra skönaste inredningarna.

Det är nog stylisterna som är så duktiga inredare. Inredningstidningarna borde oftare göra hemmareportage hos stylister och scenografer. De har säkerligen de skönaste hemmen!

Förstora

Magiska bilder som jag lånat från olika sidor på nätet. Dessa två av Lina Schenius.

Förstora

Norman Jean roy.

Förstora

Norman Jean Roy

Titta noga på de två bilderna ovan så känner ni kanske igen Emma Watson från Harry Potter filmerna!

Förstora

Anna Malmberg.

Anna Malmbergs foton är fantastiska!

Förstora

Anna Malmberg

Inredning, mode och en bra fotograf blir skön konst!

Förstora

En bild från 50-talet med Diorkläder.

Förstora

Gudrun Sjödéns kläder fotas alltid i fantastiska miljöer.

Modebilder kan verkligen ge mig massor av inredningsinspiration!

Bortskänkes!

Förstora

Färska fina starka livskraftiga pms-hormoner bortskänkes! Bruksanvisning ingår.

Slår ni till nu får ni de här fina stickade sockorna på köpet! Jag kan till och med toppa med lite fina städhormoner och rentav lite av den kreativitet som sedermera efterföljs i cykeln. Nå vad sägs?

?        ?       ?

Inte det nej.

Jag får dras med skiten själv då.

Jag förstod på en gång vad det var när jag vaknade och tänkte ånej inte en dag till...

Steg upp och kände irritationen växa till sig.

Eftersom jag vet vad det är lät jag det inte pysa ut förrän jag var ensam.

Nu går jag och tänker saker som bränna upp skiten, kasta ut skiten, flytta till en eremitstuga med endast en bädd en spis och en kastrull. Och jag tänker saker som inte lämpar sig att skriva ens.

Det är dock mest prylarna jag är arg på. Utspridda överallt. Inte ordning på någonting. Vad man än ska ha måste det sökas först. Är det så här det ska vara???

Nu är jag ju en erfaren pms-drabbad så jag vet ju att den frågan ställer jag mig inte ens i vanliga fall. Svaret på frågan är således Det är inte så här. Det är bara pms. Fast det funkar inte att tänka så utan man får försöka hålla känslorna i någorlunda schack och gömma tändstickor och sopsäckar och undvika alltför mycket människokontakt.

Om några dagar är det över.

Sen skäms jag öronen av mig som klagar över pms. Herregud, snacka om lyxproblem. I-landsproblem!

Fy fan vilket gnäll.

Men nu är det så. Jag bor i ett i-land. Jag har det så bra att det värsta jag är med om är pms. Typ.

Så egentligen är detta inlägg en hyllning till mitt liv.

Tjooohooo vad bra jag har det som känner av min pms. Hädanefter ska jag tänka så här:

Att jag känner av min pms är ett tecken på att allt är bra.

Bra metod va?

(Märks det att jag läser Kay Pollaks "Att välja glädje".)

Det funkar kanske till och med på pms?

Eller...?

Jag undrar om Kay har mött en ritktigt pms-stinn kvinna och försökt omvända henne...?

Är han så modig?

Fynd som kommit och gått.

Förstora

När jag bodde i Kiruna köpte jag en hel del möbler på auktioner på nätet. Utbudet i Kiruna var inte särskilt stort och fraktkostnaderna med bussgods var humana. Så jag har köpt både skåp, byrå, fåtölj och stor matta på nätet. Den här fåtöljen var en favorit ända tills tyget nöttes upp och innandömet i skumgummi sakta på nåt mystiskt vis började plockas bort. Vi hade ingen hund då som vi kunde skylla på. Ingen av barnen kände till hur det kunde ha gått till så mysteriet är fortfarande olöst. Mysteriet om hur innandömet liksom bara hoppade ut av sig själv.

Den finns inte längre kvar.

Mattan som syns därunder är också ett auktionsfynd. Hela stora mattan var BRODERAD i ett kraftigt ullgarn. Jag var alldeles fascinerad över den mattan. Tung som bara den och mycket vacker.

När vi flyttade till Luleå var jag i rensartagen och fick för mig att ge bort den. Så Mollys fröken fick den.

Förstora

Här ses vardagsrummet på ett av de ställen vi bodde på i en av sina tusen olika möbleringar. När man blädddrar i vårt bildarkiv är det nästan aldrig samma möblering. Däremot samma möbler som bara flyttar runt i en evig dans.

I Kiruna hade vi en man som var tapetserare. Han kanske har kvar sin rörelse ännu? Han var då över 80 år och arbetade fortfarande i sin verkstad. Pigg som en mört och med många många fantastiska historier och minnen att berätta. Han tyckte det var så roligt. Han klädde om min rosa fåtölj som syns närmast kameran. Kostnad: 300 kronor. Han hade sin pension och var glad för att ha något att göra. Historierna som ibland kunde ta en mer än en timme att berätta fick man på köpet.

Jag ångrar att jag inte lämnade in vår bruna svängda gamla 30-tals soffa för omklädning när vi ännu bodde kvar. Tänk den i något vackert brokad eller sammetstyg i någon ljusare färg än mörkbrunt. Woaw, vilken pärla den skulle blivit.

Idag snöar det igen. Det är finfin motion att gå på långpromenad här i byn med omnejd. Det är nämligen oplogat så man får pulsa genom ibland knähög snö. Jag blundar och låtsas att det är vatten i ett turkosblått hav som är motsåndet. Jag går nästan på det.

Före och efter.

Förstora

Någon som kommer ihåg den här lilla fotpallen jag ramlade över i november? Nu har jag äntligen klätt om den. (Ibland blir saker bara stående hur länge som helst!)

Förstora

Tadaa! Voilá! Här är den lilla darlingen. Rosa sammet och silkig blå frans blev det.

Förstora

Jag vet inte om jag har ovanligt livlig fantasi, men jag tycker att den ser ut som att den ska börja skutta iväg precis när som helst. En knubbig liten hund påminner den om i mitt huvud. Kanske är det någon tecknad film som har en sån här skuttande fotpall...? I Disneyfilmen Skönheten och odjuret kanske...?

Förstora

Det har passerat revy så många filmer i mina dagar så jag kan ha blandat ihop karaktärerna. Det har passerat revy så många underliga fantasier i mitt huvud också så det kanske inte ens är någon film jag sett skuttande fotpallar i...

Hursomhelst, klar är den och jag tycker iallafall att den blev finare. Den ska nu få äran att stå under mitt sybord så att jag kan lägga upp mina små fossingar (nå, allt är ju relativt) när jag sitter och syr eller gör annat skapande.

NU ska jag göra en utryckning till äldste sonen som glömde det totalviktiga papperet om gymnasievalet.

De ska in i dag och senast idag. Såklart glömde han det på spegeln där vi stoppat det för att han INTE skulle glömma det.

Ute kan man ana en sol. En gul apelsin på himlen. Annars är rutorna täckta av den vackraste rimfrost och huset knakar av kylan. Visserligen högst human kyla, endast -15, men likväl knakar huset. Det är ett gammalt och knakigt hus. Precis som en människa blir stel och knackig blir nog ett hus knakigt med ålderns rätt.