I en pampig vitrappad jugendfastighet i Roslagen firar inredaren och snickaren Pontus Nilvander jul med sin sambo.
Huset byggdes 1912 av rivningsvirke från en fastighet som stod i vägen för den nybyggnadsvåg som svepte över Östermalm decennierna kring förra sekelskiftet. Den bakgrunden förklarar till exempel varför den krokanliknande kakelugnen i matrummet är daterad 1888 och tapetresterna som Pontus fann bakom några stockar är från 1700-talet.
Föräldrar och morföräldrar köpte huset på 1970-talet och på grusgången utanför tog Pontus sina första steg i livet. För fem år sedan var det dags att ta över, men föräldrarna finns kvar i ett annan fastighet på tomten intill. Då huset förr aldrig användes vintertid var det i stort orört alltsedan det byggdes, och ett omfattande renoveringsarbete tog vid. Pontus och sambon har knackat ned fasadputsen och tilläggsisolerat, övergivit torrdasset och dragit in vatten till ett nytt badrum, dragit ny el och installerat värmeväxlare. Med mera.
– Vi gör allt själva, vi kan helt enkelt inte låta bli, kommenterar han och berättar om köket där de tillverkat alla skåpluckor själva – sågat, fräst profiler och sprutlackerat – och även byggt de två spiskåporna.
En spiskåpa i trä över fläkten, och en annan som göts i cement direkt på plats över den öppna eldstaden. Den sistnämnda i sin hemsnickrade mdf-form blev en utmaning och rasade ner ett antal gånger innan den till slut fäste ordentligt mellan vägg och tak.
Fyra år och oräkneliga timmar senare var renoveringen klar, och allt har de, som sagt, gjort själva. Putsning av fasaden och tapetsering undantagna. Inredningen är en charmig blandning av möbler som funnits i huset sedan det byggdes och sådant som paret fyndat på skroten, köpt på loppis och ropat in på auktion. Och vid sidan om byggandet, roar det också Pontus att sy gardiner med bollfrans eller måla ett badrumstak cirkustältsrandigt. I egna firman Nilvander ateljéer gör han också alltifrån grovrenovering till inredning av främst privathem.
Första julen i det gamla huset kunde de fira för två år sedan.
– Viktigast med julen, säger han, är dofterna. Av hyacint och gran, av eld och äpplen, av ättikan till sillen och – ja, av nystädat. Och det ska slå värme emot en när man kommer in.
Jul är att lämna vardagsbestyr och bara umgås, äta och ha trevligt. Men om juldagarna ska vara lugna, så är dagarna före dopparedan desto mer fyllda av aktivitet.
– Om andra människor köper mängder av julklappar, så köper vi mängder av mat. Det är så vi kommer i stämning.
Men av all mat som kommer över tröskeln är det i princip bara julmust och öl som ställs på bordet i sina obrutna förpackningar. Här lagas maten från grunden: Inlagda sillar och Janssons frestelse, patéer och hemtrillade köttbullar, vörtbröd, julskinka och doppa, där också de råa prinskorvarna får sjuda. Och i ett hörn ligger lufisken och vattnar ur inför annandagens middag.
– En vecka innan sätter jag igång och det gäller att göra det i rätt ordning. Sillen och Janssons blir bara bättre efter några dagar medan julskinkan ska göras kvällen före.
Då kommer också granen på plats, hämtad i grannens skog mot betalning och naturligtvis huggen av Pontus själv.